Civilsamhället

150428
 
I en ledare i Aftonbladet skriver idag Karin Pettersson om civilsamhället.
Hon konstaterar, att ett starkt samhälle även bygger på att det faktiskt finns gemensamma lösningar och politiska svar på stora problem.
 
Hon hänvisar till Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, som pekat på att förtroendet för välfärdspolitik bygger på två saker.
"Det ena är att våra folkvalda gör de saker som medborgarna vill att de skall göra.
Det andra är att människor tror att politikerna klarar att genomföra det de lovat."
Så långt Bo Rothstein.
 
Karin Pettersson fortsätter därefter att starkt kritisera hr statsminister Löfven så här:
"Det går inte bara, som Stefan Löfven, att sätta upp målet om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Man måste också ha en idé om hur detta ska klaras av."
 
-  Så sant som det sagts, menar bloggaren, och drar sig till minnes, att Lena Mellin för några dagar sedan framförde samma kritik i samma tidning.
 
-  Uppenbarligen har partiets stora vapendragare börjat tappa förtroendet för en ledare som gett uttrycket "mycket snack, men lite verkstad", ett ansikte, anser bloggaren.
 
 
Moderaterna har nagelfarits på liknande sätt under senare tid, sedan deras nya partiledare, fru Batra, svarat mycket svävande på journalisternas frågor i diverse ting, och inte minst om den s.k. decemberöverenskommelsen och i frågan om invandring.
 
Då slog det bloggaren plötsligt, att han redan 140609 på denna värdefulla blogg recenserade såväl (S) som (M) inför de två kommande valen under fjolåret.
Inlägget återges här in extenso:
 
När bloggaren under pingsthelgen var ute på sta'n passerade han såväl socialdemokrater som moderater, som var ute för att göra reklam för sin politik.
Man delade ut små gåvor, förmodligen i tron, att så här små mutor skulle hjälpa i det kommande valet i september.
Sossarna delade ut smörknivar, medan moderaterna gav bort ölöppnare, och sedan bloggaren nu utsatt de olika mutorna för hållfasthetsprov kan följande utlåtande lämnas.
 
 
Smörkniven från sossarna verkar vid första anblicken vara ett utomordentligt redskap att använda vid matbordet, men vid en senare granskning märker man, att att den riktiga stadgan saknas. 
Den är följsam, men kanske allt för följsam, vilket gör, att man måste utfärda en varning för att den kommande politiken vid ett eventuellt maktövertagande i höst rentav kan bli lealös.
Smörkniven får därför bara en svag tvåa på bloggarens femgradiga skala.
 
Moderaternas ölöppnare visar, till skillnad från sossarnas smörkniv, en betydande stadga, men risken finns, att den vid alltför kraftig påfrestning bryts av på mitten, precis som moderaternas politik riskerar.
Öppnaren är i största laget, åtminstone jämfört med den öppnare bloggaren alltid bär med sig i sin nyckelknippa.
Färgen är dessutom något obestämd. Den är vare sig ljus- eller mörkblå, utan hamnar någonstans runt en ljusare version av kungsblå; en kompromiss, vilken på sikt kan bli förödande för partiet.
Precis som sossarnas smörkniv, får moderaternas ölöppnare en svag tvåa på den femgradiga skalan, vilket betyder, att båda, med viss tvekan, är användbara.
 
-  Ibland finner även en blind höna ett korn, avslutar bloggaren dagens svammel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0