England 1934 - Malmö 2014

140107

 

Ända sedan bloggaren lämnade Sverige strax före jul, har han i all media erfarit, att Sverige är världsmästare i ishockey för juniorer - denna konstiga sport, där man på is pucklar på varandra med knytnävar och klubbor. I boxning och andra kampsporter är i vart fall klubborna förbjudna.

 

Men allt inte var uppfyllt: Man skulle nämligen också spela en turnering mot sämre lottade lag såsom Ryssland och Finland, men i det stora hela var detta bara en formsak.

Sverige var bäst och därmed basta.

 

Bloggaren kan i sammanhanget inte låta bli att nämna England.

1934 genomfördes för första gången ett världsmästerskap i fotboll.

-  Varför, frågade sig engelsmännen?

-  Vi är ju ändå bäst.

 

Alla vet nu hur det gått.

Sverige torskade mot Finland i hockeyfinalen, och England har bara en enda gång stått som världsmästare i fotboll, 1966, och fick i finalen godkänt ett mål, som kanske aldrig borde godkänts, eftersom bollen knappast var över mållinjen, åtminstone inte hela bollen.

 

Före: Självgodheten visste inga gränser.

Efter: Det skall vi bara inte tala om. Hela det svenska laget, och förmodligen en stor del av Sverige sörjer djupt. Vi är ju ändå bäst.

 

Till saken hör, att engelsmännen inte sörjde det minsta efter VM 1934. De deltog nämligen inte.

Vi är ju ändå bäst.

 

Grattis Finland!

 

P.S.

Under morgonen läser bloggaren i dagens kvällstidningar(!), att Finlands avgörande mål skulle ha dömts bort för offside. 

Återigen är Sverige världsmästare.

Halledudane!

 

Och återigen: Grattis Finland. 

Ni var bäst, ni gjorde fler mål än Sverige, och såvitt bloggaren förstår, är det just detta, som spelet går ut på, men han kan ju ha fel. Kanske går det i stället ut på att slå ner så många motståndare som möjligt.

D.S.

 

 

Men över till en helt annan historia.

Trettondedagen är en mycket stor religiös helgdag, men också klackarnas dag, åtminstone på Cypern, vilket framgår av bloggen 130106.

Som vanligt: Massvis med folk på hamnen, och till diverse prästers entoniga och synnerligen högljudda klagan bärs en stor ikon fram, och unga pojkar dyker och hämtar upp ett kors i vattnet, samtidigt som de unga damerna stolpar fram på sina enorma, höga klackar.

Men, vill man vara fin, får man lida pin. Så sade i vart fall bloggarens fromma moder.

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0