Tänk, så synd

101218
Vi var bortbjudna på god middag och gott dricka, men det senare blev det inget av.
Det räckte att gå ner i parken och titta på träden för att inse, att det inte gick att gå så långt som till vår vän, utan att frysa näsan av sig i blåsten och snön.
Alltså fick det bli bil och till middagen julmust. Istället för det där goda till kaffet, fick det bli en liten chokladbit, men bättre tider lär komma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0