Polisen

180119
 
För ett antal år sedan, dock på 2000-talet åkte bloggaren med sin bil från Hjo till Jönköping. Det var en vacker majdag, eller hellre, en fin försommardag.
 
När han kom halvvägs fick han se i en större parkeringsficka, att det pågick stor aktivitet. Det var polisen, som hade det stora nöjet att i det vackra vädret sitta och sola sig.
Bloggaren vände och körde långsamt förbi, samtidigt som han räknade till sju poliser med såväl bilar som motorcyklar.
Inne i buskaget intill vägen satt en grönklädd polis med fartkamran i högsta hugg, men som det var lite trafik (det är aldrig stor trafik på väg 195), och fler än bloggaren tyckte polisens aktivitet var något udda och dessutom tämligen taskig, varnades de mötande bilarna, och utskrivna fortkörningsböter finansierade knappast de sju polisernas lön denna vackra eftermiddag i maj.
Säkert kunde de sysslat med betydligt viktigare ting inne i Jönköping än att ha siesta i en parkeringsficka på väg 195.
 
Samtidigt hörde bloggaren på lokalradion, att polisstationen i Götene skulle läggas ner…
 
Det var då det.
Nu övergår vi till dagens polisiära verksamhet.
 
Man skulle kunnat tro, att episoden ovan, var något man på den tiden kunde syssla med, när buset låg hemma och sov, men icke.
 
Under många år sysslade polisen med s.k. pinnjakt. Man ställde sig i en parkeringsficka vid tvåtiden på eftermiddagen, då de flesta rattfyllon antingen sovit ruset av sig, eller väntar på kvällens begivenheter. Tidpunkten var nämligen viktig. Skulle ett rattfyllo hamna i polisens garn, var det inte bra. Då blev man tvungna att avbryta sin aktivitet och forsla rattfyllot till sjukstugan för blodprovstagning, och många pinnar gick om intet.
 
Detta trodde bloggaren var historia, ända tills han i går fick höra, att polisen någonsans mitt i Sverige jagar fortkörare, som kör 6-9 km/tim för fort.
 
Givetvis anser bloggaren det vara synnerligen kriminellt att köra bil berusad, men klockan två om eftermiddagen en vanlig tisdag…
 
Naturligtvis får man inte köra fortare än vägskyltarna anger, men 6-9 km/tim, när polisen inte klarar av sina betydligt viktigare sysslor.
Det hör till historien, att den som satt fast flest, utses till veckans bubblare.
 
Buset breder ut sig allt mer i kungariket.
På vissa ställen är det rena krigszoner. Man skjuter med automatvapen och slänger handgranater kring sig.
Gängen gör allt för att ta död på varandra, och det kan ju i sig tyckas vara en välgärning, men helt oskyldiga människor, som varit på fel plats vid fel tid, stryker också numera med allt för ofta.
 
Det har nu gått så långt, att buset helt tagit över på vissa platser, och samtidigt hindar man med bl.a stenkastning blåljuspersonalen sköta sitt arbete.
Folk vågar inte längre vittna; det som en gång i tiden var en fullständigt självklar skyldighet, men demensen infinner sig snabbt, när det blir aktuellt med att lämna vittnesuppgifter.
 
Rättsväsendet med polis och åklagare i spetsen klarar inte längre sina uppgifter, samtidgt som vi har en rikspolischef, som knappast vet vad han sysslar med.
 
Men nu kommer krafttagen. Det framgick klart och tydligt i veckan, när det var partiledardebatt i riksdagen.
Statsministern har lösningen: Vi kallar in militären.
 
Hur dum får man vara?
Vad skall militären göra. De har ju inga befogenheter alls att ingripa, såvida man inte proklamerat undantagstillstånd, och dit är det en bra bit kvar.
Minns 1931.
 
Men samtidigt som militären skall kunna ingripa mot buset här hemma, skall man bege sig ut på torskjakt på andra sidan Östersjön.
Trots att det i många andra länder är tillåtet att köpa sex, är det förbjudet för svenskar att göra det. Man skall nämligen kunna straffas, när man kommer hem, om det uppdagats, att man gjort besök i horhus - hur nu detta skall kunna bevisas, men har vi poliser, som jobbar häcken av sig för att bli veckans bubblare, finns det säkert de inom polisväsendet som med glatt hjärta kommer att ta båten över Ösrtersjön och bege sig till horhusens närhet med den dolda kameran. i högsta hugg, där de kan föreviga vilka medborgare i kungariket, som lägger sina surt förvärvade slantar på horor utomlands.
 
Allt detta, när hela polisväsendet håller på att krackelsera ner i minsta beståndsdel, men det finns forskning som visar, att när problemen blir oöverstigliga, tar man tag i pseudoproblemen.
Man blir så upptagen av dessa pseudoproblem, att man helt och hållet glömmer varför man har blivit polis.
 
Bilden har inte det minsta med bloggen att göra, men håll med om att den är vacker.
Gomidda´
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0