Dimmans dag

171106
 
Idag för 385 år sedan befann sig den svenske konungen Gustav II Adolf i nuvarande Tyskland, närmare bestämt i Lützen, där han var fullt upptagen med sin något udda sysselsättning - att föra krig.
 
På denna dags morgon satt han som vanligt upp på sin häst för att leta efter fiender att ödsla krut på, men det var ingen vanlig morgon; det var nämligen en dimmig - mycket dimmig - morgon, och majestätet hade svårt att urskilja vän eller fiende, där han for fram på sin löddrige springare.
 
 
I dimman bar det sig inte bättre, än att hästen tog ett felsteg och majestätet for i backen i det höga gräset.
När han låg där - kungen alltså, kom han att tänka på, att frukosten denna dimmiga morgon hade varit av det mera frugala snittet, vilket gjorde, att han började nafsa i gräset, kanske inte helt vid sina sinnens fulla bruk, men han tyckte om grässmaken och åt rejält - så rejält, att han av ren mättnad somnade där i gräset.
 
Dock hade gräset inehållit en del svampar, även av det slag, som man bara äter en enda gång, varför konungen aldrig vaknade upp ur sin djupa sömn.
Han dog - av vegatbilieförftning!
 
Sens moral: Ät aldrig vegetabilier!
Du kan dö!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0