Friserade siffror

170520

 

Bluff och båg kanske är ett bättre uttryck för friserade siffror.

 

Bloggaren läser idag om Riksidrottsförbundet, där det finns medlemsföreningar , som inte borde varit med, eftersom de inte längre existerar.

 

-  Vi kan inte ha medlemmar, som inte uppfyller kraven, säger RF:s ordförande Björn Eriksson.

-  Vi försvann för tio år sedan, säger ledaren för en rodelklubb som förbundet listar som aktiv.

-  Vi slutade finnas 1984, säger en kvinna i en listad dragkampsförening.

 

-  Har nu detta någon betydelse, frågar sig vännen av ordning?

-  Hjomenvisst har det betydelse, menar bloggaren.

 

Det är nämligen så, att man i många fall på distriktsnivå kan tillskansa sig mer pengar från RF än vad man har rätt till, om man istället listar de ofriserade siffrorna, och det är detta, som nu Björn Eriksson - med rätta - vill komma åt, men tyvärr är idrottsförbunden ute i landet inte helt sanningsenliga, när de redovisar efter parollen:

Ju fler föreningar, desto mera multum.

 

En gång fotbollsplan i Grevbäck
 

Bloggaren har ett synnerligen talande exempel inom detta område.

Det var under mitten av 1990-talet, som Västergötlands Idrottsförbund åkte runt i kommunerna, som vore det ett Chicken Race. Vad de egentligen ville, kan bloggaren inte dra sig till minnes, men man var mycket noga med att redovisa alla de idrotter som utövades innanför Hjo kommuns gränser.

En av de idrotter man hade listat var bandy i Grevbäcks IK, en mycket liten förening utanför Hjo.

Fortfarande var föreningen aktiv, men redan - efter 20 år - 1974 lade man ner bandysektionen, och 1987 var det dags för damlaget att följa i herrlagets spår, och till sist, innan föreningen slog igen för gott år 2000 lade man ner flicklaget.

 

Man hade kämpat på, men med en befolkning på cirka 210, fanns inga möjligheter att driva föreningen vidare.

 

Fortfarande står omklädningsludan kvar.
 

Men se, idrottsförbundet ville annat. Trots att bandyn lades ner 1974, stoltserade man i sin statistik, 20 år senare, med att bandysporten utövades i Grevbäcks IK.

Siffrorna friserades.

 

Bloggaren, som var med vid mötet i egenskap av ordförande i HK Guldkroken, då ett stolt handbollslag, konstaterade - i vanlig ordning - mycket försynt, att det var länge sedan bandy fanns på kartan inom Hjo kommun.

 

Förbundets representant lovade - med skammens rodnad på kinderna - att justera statistiken, men vid ett uppföljningsmöte - till vad nytta det hade - redovisade man samma statistik, som vid det tidigare tillfället.

Bandy spelades fortfarande i Grevbäck, men var den spelades är fortfarande en öppen fråga. Björsjön, där man tydligen tidigare hållit till, hade inte varit frusen på många år.

 

Givetvis protesterade bloggaren igen på sitt försynta sätt, och naturligtvis skulle man rätta till statistiken.

Hur det gick med detta förtäljer inte historien. Bloggaren drog sig tillbaka från föreningslivet, och han ger fullständigt faen i om det spelas bandy eller vattenpolo i Björsjöns vågor.

 

Även det, som en gång var kiosk, och där man kunde köpa en kokt med bröd, står kvar.
 

Men en sak välkomnar han:

Det är bra, att någon - läs: Björn Eriksson - äntligen börjar rota bland bluff och båg inom idrottsrörelsen.

Samtidigt vill bloggaren ge en stor eloge till alla, som så länge framhärdade inom Grevbäcks IK, innan man till slut blev tvungna att kasta in den berömda handduken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0