Klockan

121130
 
 

Bloggaren återvänder till karnevalernas Lund - den stad, jämte Malmö, där han tillbringade sin mesta tid, innan han, tillsammans med sin familj, lämnade Skåne kring årsskiftet 1969/70.

 

En av de chefer han hade, när han arbetade på socialkontoret i Lund berättade följande, föga sedelärande, historia.

 

Studentlivet i Lund var välkänt, och i vissa fall ökänt, åtminstone för lagens väktare.

En sen kväll fick två patrullerande poliser (det fanns sådana på den tiden) syn på två personer, välkända studenter, som höll på att skruva ner en stor klocka från sitt fäste på väggen framför en urmakares butik.

 

Poliserna nästan slickade sig om nosen. Nu hade de sin chans att äntligen ge de där studenterna en riktig minnesbeta. 

Tänk, att få bura in dem.

 

Men för att det hela skulle fullbordas, väntade de två poliserna med sitt ingripande, tills den stora klockan hade skruvats loss och skulle transporteras bort.

Då var det dags.

 

De båda studenterna tillsammans med stege och den stora klockan fick lydigt och snällt följa med till polisstationen, som då låg mitt i stan, där de skulle låsas in, åtminstone över natt, medan klockan transporterades tillbaka till urmakaren.

 

Förhör inleddes. Förhörsledaren undrade varför i hela friden de två studenterna hade snott klockan, men det var då det hände. Allt uppenbarades.

 

-  Vad då snott? Klockan är ju min!

 

Ur innerfickan plockade en av studenterna fram ett papper, ett kvitto, där det framgick, att han av urmakaren köpt klockan. Han fick emellertid själv plocka ner den. Tidpunkten för nerplockandet lade sig inte urmakaren i.

 

Ridå

 

Istället för en fin fångst, fick de båda poliserna, förmodligen rejält snopna, bära tillbaka stege och klocka till stället, där den plockats ner, medan de två studenterna i närmast triumffärd följde efter.

 

Väl framme på plats, sattes stegen mot väggen igen, och klockan monterades fast, där den skulle sitta, och där fick den sitta kvar.

 

Bloggaren har i sin tur snott bilden på klockan på nätet.


Kvidandet

121129
 
 

Bloggaren hade precis slagit sig ner i sin kontorsstol framför datorn. Han skulle nämligen göra dagens inlägg på bloggen, men den kommer någon annandag istället. Kanske annandag jul eller påsk.

 

Vad hände?

 

Hjo, bloggaren hade, som tidigare visst nämnts här i bloggen, precis satt sig tillrätta för att skriva dagens blogginlägg, när han hörde ett fasansfullt kvidande från en annan del av bostaden. Han visste, att madame fanns just i denna del av nämnda bostad, så han lämnade tillfälligt bloggandet och gick för att se, varför det kom så konstiga kvidanden därifrån.

 

Nåväl, med madame var det helt OK. 

De kvidanden bloggaren uppfattat kom från radion, där en s.k. artist vid namn di Leva höll på att lätta sitt hjärta, och det verkar vara en synnerligen kvalfull och plågsam åtgärd, om  den står i något så när proportion till det av den s.k artisten utsöndrade kvidandet.

 

Slutsatsen för bloggaren blir, att det är fullständigt hjärtskärande att lätta sitt hjärta.

 

För övrigt kan nämnas, att flera dagars regnande numera övergått i någon vitt, som börjar lägga sig på tak och gräsmattor. Snö, heter det visst.

 

Gomidda'


Senare karnevaler

121128
 
 

Karnevalen i Lund, som bloggaren igår skrev om, är ju en institution, och alla som "legat i Lund" har i vart fall upplevt en sådan.

Nåväl, nu var det inte bloggarens egna minnen från karnevalen, som skulle noteras, utan istället tre olika episoder, varav två kom i mail från Cypern.

 

1962 kunde man på ort och ställe beskåda en äkta spanjor, och givetvis gick många på det, som visade sig vara en rejäl bluff.

Inne i lokalen stod nämligen en hink med jord, eller på skånska en spanjor (uttalat spanjour).

Forskning på nätet har visat, att det var just 1962.

 

Nästa episod går inte att få fram ens med nätforskning, men den är sann.

 

På en skylt kunde man läsa följande

 

Kom in och se paradiset

 

Ivriga besökare nappade givetvis, men när man gått in genom dörren, hade man samtidigt gått ut ur karnevalsområdet och hamnat på Paradisgatan. Ville man in igen, var det bara att betala ny entré.

Bloggaren kommer särskilt ihåg Paradiset, eftersom hans föräldrar tyckte det var en synnerligen neslig åtgärd, särskilt som man fick betala ny entré. De talade dock inte i egen sak. De hade nämligen inte försökt skåda paradiset, eftersom den inte besökt nämnda karneval.

 

En som dock minns det hela var Maj Bendz, hustru till latinprofessorn och en av de lärde i Lund - Gerhard Bendz.

 

I en intervju i Sydsvenskan i april 2005 berättade hon om episoden. Hon hade f.ö. besökt varje karneval sedan 1934. Hon dog 2006, 96 år gammal. Före eller efter karnevalen är i skrivande stund inte känt.

 

Två saker, som är värda att nämna ur Sydsvenkans intervju är följande.

 

"Hon är snabb att påpeka att undertecknad i sina tjugo senaste artiklar har haft två grammatiska fel. Båda gångerna rörde det sig om inkorrekta prepositioner och det stör henne lite."

 

I slutet av artikeln ställs hon inför ett val av artikelförfattaren enligt följande.

 

Vad väljer du - Timbuktu eller E-Type?

- Jag vet inte. Är det något man äter?

 

En tredje episod, som inträffade på 1930-talet fick bloggaren höra av sin gamle lärare i ekonomisk geografi, Bosse Segerstedt, eller Seger som han kallades; en glad lundaspexare och f.ö. också medverkande i en liten roll i Svenska Ords film Äppelkriget.

 

Seger hade varit nere på järnvägsstationen i Lund och försett sig med en skylt, som ibland användes upplysningsvis så att resenärerna tog rätt vagn.

Allra sist i karnevalståget kom Seger med sin skylt:

 

Medföljer ej tåget

 

 

 


Karnevalen 1920

121127

 

Dagens lilla seriestripp i SLA, som av någon outgrundlig anledning idag hamnade i bloggarens brevlåda, ger honom associationer till Karnevalen i Lund 1920.  

 

 

Malte Åkerman var en latindocent vid Lunds Universitet, men han var dessutom skärhårig och smord i käften, t.o.m. så smord, att han av många ansågs vara Lunds kvickaste karl.

 

Nåväl, året var 1920, och det var karneval i Lund, f.ö. den första, som gick med vinst. Det fanns ju en hel del lättrullade krigspengar kvar, och i Lund omhändertogs dessa mycket väl.

 

Det var då, som Åkerman hade sitt berömda tält:

 

Världens största svindel

 

Än mer lockande gjordes det, genom att man hade två ingångar, en för kvinnor och en för män.

Förmodligen vädrades det någon form av sexualupplysning (det var ju långt före internetporrens tid), ty folk strömmade in och betalade gärna 2 kronor (översätt det till dagens penningvärde).

 

Vi går in med herrarna, och står packade framför en ridå.

En gong-gong ljuder. Ridån går upp, och vad händer?

 

Hjo, herrarna får se damerna och damerna får se herrarna, och så var det hela slut. Publikum uppmanades därefter åtskiljas i stillhet. Man hade nämligen tagit del av:

 

Världens största svindel

 

Bloggaren var emellertid inte med på den tiden. Han var inte ens född 1920. Istället har han fått sig historien till del i bokverket "Mera humor från Skåne", Bernces Förlag i Malmö 1962.


Bockpipan

121126
 
 
Vissa har det väl förspänt, kan man tycka.
Men förmodligen fordras bockpipa.

Novembermorgon

121125
 
 
Visst kan väl en morgon i slutet av november vara vacker - åtminstone tills dimma och regn återvänder.

Svampplockning på Stora Torget

121124
 
 
Den lutande svampen på Stora Torget i Hjo har plockats.
Hatten har lagts över fontänen, men vart skaftet tagit vägen är i skrivande stund inte känt.
Eftersom det tillverkats av plåt, kanske det inte är särskilt sannolikt, att man stuvat det i delikat sås. Snarare har man stuvat undan det. Kanske rentav skall man under vintern försöka öka lutningen några grader. (Jämför bloggen 120703)
 
Vanligtvis felunderrättade källor menar, att man från stadshusets fönster kunde höra  Antonio Vivaldis Konsert i D-dur RV 93 för luta under svampplockningen. Några källor att luta sig mot när det gäller dirigent eller solist vid styckets framförande har tyvärr inte dykt upp, och nu har man, som sagt, lagt locket på.
 
För kännedom kungör bloggaren dessutom, att den lutande svampen inte har det minsta att göra med hussvampen i Förargelsens Hus, noterat i bloggen under gårdagen.
 

Hussvampen

121123
 
 
Förargelsens Hus - även kallad Societetshuset, men vilken societet vill bo där?.
En gammal följetong.
 
120404 skrev bloggaren om kåken. Han konstaterade, att den ruttnar bort, om inget görs snabbt, och vad hände.
Hjo, 120509 fick han se, att man börjat måla kåken. Fönstren, som är totalt uppruttna skulle tas ner och repareras inomhus.
 
Idag är det mesta av kåken ommålat, men nyligen kom nästa problem.
Inte nog med att den ruttnar bort. Den är dessutom angripen av hussvamp, och är angreppet tillräckligt allvarligt, är kostnaderna för ommålningen totalt bortkastade. Då måste kåken rivas.
 
 
Bloggaren vill minnas, att han en gång skrev om kåken som en singularitet, eller mera lättförståeligt:
Ett stort dj*vla svart hål, där skattepengar bara försvinner.
Förmodligen äts de upp av hussvampen. Pengarna alltså.
 

En torsdag

121122
 
 
I kväll blir det ärtor - och varm punch, naturligtvis.
Vad bilden har med ärtor att göra är i skrivande stund fortfarande inte känt.
 
 
 

Ett mönster


Tji malm

121120
 
 
Inte ens en tummetott, bidde det…
120526 skrev bloggaren om det idiotiska tilltaget att leta järnmalm under Vättern.
Nu är letandet avslutat, och det är tydligen inte lönt att fortsätta.
Det tackar vi för, eller hur var det bloggaren uttryckte sig den dagen:
TRAMS!!!

Spionaget

121119
 
 

Det var väl i så fall inte en dag för tidigt!

 

Men givetvis var Hänt Extra med vid den stora händelsen.

Förmodligen stod någon bakom den stora gardinen i sovrummet och slickade sig om nosen.

 

Däremot var det visst svårt att få bilden just när det hände. Man lär skylla på, att ljuset var allt för dåligt.

Den ena bortförklaringen är inte bättre än den andra.


Chocken

121118
 
 
Som gammalt journalistämne har bloggaren grävt djupt efter förlovningschocken, men det enda han funnit är, att förlovningsringen bestod av bijouterier inköpta på en marknad i NY.
Knappast något att spilla tårar över, eller…

Avslutning

121117
 
 
Trafiks 120-årsjubileum avslutades idag med utflykt till Brandstorp, där hembygdsföreningens museum hemsöktes.
Ett fint projekt.
Därefter följde middag.
 

Grisslakten

121116
 
 
På hemväg från en fin jazzkväll i Bjurbäcks kyrka rusade plötsligt ett stort dj*vla vildsvin upp precis framför bloggaren, som inte hade en chans att väja.
 
Att svinet med raketfart tog sig till sällare jaktmarker efter den rejäla smällen är helt uppenbart, men även bloggarens bil fick sig en rejäl omgång.
 
Han lyckades dock frakta hem såväl hustru som bil med en motor, som i det allra närmaste hade havererat, och hela dagen gick åt att kontakta försäkringsbolag, bärgare mm, men nu lär bilen finnas i förvar hos Brandt i Skövde, och så småningom lär den få sin dom.
 
Lika illa, som det gick för grisen, lika bra gick det för såväl bloggaren som för hans hustru. De klarade sig nämligen helskinnade från smällen.

Sanningens minut

121115
 
 
Sanningen hinner oftast fatt, och äntligen har den hunnit fatt nassarna, som nu löper gatlopp i media, sedan Expressen lyckats visa deras fula trynen.
För en gångs skull känner bloggaren faktiskt en viss ödmjukhet inför Expressen.

Milt och fuktigt

121114
Riktigt novemberväder.
+10 sent på kvällen och riktigt fuktigt.
Våren känns långt borta.


En vacker morgon

121113
 
 
Efter en mycket vacker morgon kom novembervädret tillbaka under dagen.

Badet

121112
 
 
Idag har bloggaren badat, men vad bilden har med det att göra, förstår han inte.

Dagen efter

121111
 
 
Gåsen hade flytt. Svartsoppan var kletig och smakade tjära (se gårdagsbilden), men skam den som ger sig.
Mårtensaftonen firades istället med en utmärkt tillagad kyckling, alltså en sådan här som syns på bilden.
Den smakade alldeles förträffligt liksom den efterföljande äpplekakan med vaniljsås.
Kaffe och cognac fullbordade den delikata måltiden.
För övrigt anser bloggaren, att Mårtensafton skall bli en s.k. röd dag!
 
 

Mårtensafton

121110
 
 
Svartsoppan, Kråset, Gåsen, Såsen - Blurrp
Särskilt svartsoppan, eller…
 

Soluppgång

121109
 
 
Även om november inte är den mest insmickrande månaden, kan färgerna vara helt fantastiska.

S/s Trafik

121108
 
 
Idag har bloggaren letat bilder på s/s Trafik, och han fann bland annat denna.

Badet

121107
 
 
 
I väntan på nästa badsäsong.

Hemma igen

121106
 
 
Reparationen är klar.
Igår återvände s/s Trafik till hemmahamnen Hjo
 

Bättre för sent än aldrig

121105
 
 
Bloggaren har idag - 47 dagar före årets resa - äntligen blivit färdig att sortera förra vinterns bilder från Cypern. Här kommer ett smakprov.

Trästaden

121104
 
Trästaden vid Vättern
 
 

Krokodilen i Brevik

121103
 
 
En riktigt fin dag.
Bloggaren och hans k. hustru tog en tur till skogen. På tillbakafärden besöktes badplatsen i Brevik, där denna attraktion beskådades.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hästbonden och Hollywoodfrun

121102
 
 

Det var en gång en bonde med häst, kallad hästbonden, som sökte kärleken i ett TV-program, och se, han fick en brud i sadeln.

 

Det blev stort bröllop i TV. Bara brudens vigselring kostade en förmögenhet, men säg den lycka som varar för evigt. 

Bakom husknuten gömde sig nämligen Kronis, en ful fisk. 

Både vigselring och gård var i fara, men för att göra en lång historia kort:

 

Det gick åt helvitte.

Bruden stack, gården fick visst säljas och hästbonden gömde sig - åtminstone om man skall tro skvallerpressen, dit bloggaren även räknar kvällstidningarna.

Vart vigselringen tagit vägen, är i skrivande stund en helt öppen fråga.

 

Nu kunde historien vara slut, men ack:

Hästbonden har ju varit med i TV vid några tillfällen, vilket innebär att han är ett lovligt mobbningsobjekt - åtminstone för skvallerpressen. Man har blivit TV-profil.

 

Men kan det vara rimligt, att TV-profiler, numera alltför många till antalet, skall vara lovliga mobbningsobjekt? 

Det tycker i vart fall inte bloggaren. 

 

Kronis: Smeknamn på kronofogden hos de, som har denne på ständigt besök.

 

På samma löpsedel går att läsa, att en annan TV-profil - en 53-årig s.k. Hollywoodfru skulle kunna tänka sig ge sin dotter ett syskon.

I så fall den tredje jungfrufödseln i historien.

Jämför bloggen 121004


Kikkis goda tro räckte inte

121101
 
 
Så har hovrätten sagt sitt.
Kikkis goda tro räckta bara i tingsrätten, men hon gick miste om att få fira en fängelsevistelse med spa, som hon fordrat enligt löjliga artiklar i kvällspressen.
Hovrätten stannade vid 10.000 kronor i böter. Ett nog så kännbart straff.
Domen innebär, att man i narkotikamål inte kan hänvisa till förvärv i god tro, vilket välkomnas av bloggaren. De farhågor han skissade upp i bloggen 121015 kom alltså helt på skam, tack och lov.
Att tingsrätten, som friade henne får stå i skamvrån glädjer verkligen bloggaren. Han hoppas, att de lärt sig av läxan.

RSS 2.0