Tre, minst

110930
Men kära "Hänt Extra"!
Nu är ni allt ute och cyklar igen.
Med sin långa erfarenhet och goda kännarblick har bloggaren för länge sedan konstaterat, att det blir trillingar, minst...

Frukost i det sköna

110929
En mycket fin höstdag; så fin, att bloggaren och h.h. tog en tur till Granvik, där frukost intogs invid Vätterns strand.

Resan till Indien

110928
Med så gedigen skyltning, är det inga problem att hitta rätt.
-  Se upp Indien, här kommer vi.

Albin

110927
Håll med om, att det är något visst med Albin!

Friaren

110926

I de s.k. kvällstidningarna har man under den gångna veckan kunnat läsa den stora nyheten om att en bonde någonstans i Sverige bedragits inte bara en gång utan två av två helt oberoende damer.

Bonden ifråga har tydligen ställt upp i ett TV-program, där han utlovats napp av diverse undersköna damer.

Ja, han har visst själv kunnat välja.

 

Hans besvikelse var emellertid stor, när det inte blev något hångel på något, som kallas gruppdejten. (Bloggaren vet knappast vad en gruppdejt är, men han kanske är allt för gammal för sådant.)

De utvalda damerna var nämligen ofina nog att inte flirta i tillräckligt hög grad, och fjära damer är inget en riktig karl uppskattar särskilt högt, har bloggaren hört sägas.

 

Men nu har det dessutom uppdagats, att en av bondens s.k. dejter redan har en pojkvän, och en annan pratade med sitt ex varje dag så länge inspelningen fortgick.

 

Om det skall bli napp, får nog bonden vässa sina förförartalanger och samtidigt lägga på ett extra kol, annars finns risken, att han kammar noll, som det så fint heter.

 

Ja, ja, så kan det också gå.

Men vem bryr sig?


Lodjuret - äntligen

110925

Då det under en längre tid man och man, eller om man så vill kvinna och kvinna, emellan glunkats om att ett större kattdjur  upprepade gånger siktats i stadsparken, tog bloggaren sent i går kväll mod till sig och kamera med sig och gick de 101 stegen från  bostaden och in i den mörka stadsparken, där månen bara lyste upp de bakomliggande området.

 

Något kattdjur såg han inte till, men för säkerhets skull tog han på måfå några bilder.

Döm om hans förvåning, när han satte kamerans minneskort i datorn och fick se ett djur sittande mitt i en av de på måfå tagna bilderna.

 

Eftersom han vid tillfället kände sig tämligen nykter, och känt så under en längre tid, kunde djuret på bilden knappast hänföras till en, vid ett ev. delirium tremens, inträffad vanföreställning.

 

Ja, ni vet själva: Rosa elefanter i dikeskanten för att bara nämna någon enda av de vanföreställningar, som kan inträffa under ett slikt tillstånd.

 

Nåväl, han gömde och begrundade innehållet på minneskortet ända tills i morse, då han åter satte in detsamma i datorn, och se, kattdjuret fanns kvar, och efter noggrann examination har han nu konstaterat, att det sitter ett LODJUR på kortet.

 

Äntligen är det alltså bevisat, att det finns lodjur i stadsparken i Hjo.

 

Sedan bloggaren kontaktat en lodjursauktoritet från Mullsjö, har det nu kunnat konstateras, att det inte bara rör sig om ett lodjur, utan ett lodjur, som redan klätt sig i sin vita och vackra vinterskrud.

 

Bloggaren är noga med att framhålla, att bilden inte är det minsta terjad, alltså förfalskad och hänvisar till följande webbadress:

 

https://www.flashback.org/t1641161


Rönnbären

110924
Mängder med rönnbör utanför bloggarnes bostad.
Är det ett tecken på ytterligare en sträng vinter?

De gula löven

110923
Hittlls har hösten varit mild, men regnig, och det betyder, att löven fortfarande är gröna, dock med något undantag.

Nu räcker det

110922
Igår regnade det, och idag regnade det, men i morgon regnar det, dock bara lite, om man skall tro meterologerna.

Nya grepp

110921
Ett samarbete grundat på positivt och kreativt tänkande.
Bildtack till Lars Göran Wässbring

Har man sagt A...

110920
...får man säga B eller:
Snälla, berätta mer...

Apelsinerna

110919
Onekligen är bloggaren något förvånad.
Bilden har hämtats på nätet.

En bild

110918
...säger mer än tusen ord.

Väntan

110917
En bit av Sverige i väntan på höstfärgerna.

Vatten...

110916
...är ett farligt gift,
vilket omger Visby stift.
Axel Wallengren f. Svensson

50 procent

110915
Pro prio: Det finns faktiskt 50 % chans att Se & Hör har rätt, men inte fasen har makarna Bernadotte sprungit dit och meddelat dem nyheten. Det är lika otroligt som om det fanns sju torsdagar i veckan.
Pro secundo: Från bloggaren kan du inte hämta något, kära Linda, även om det låter tämligen inbjudande. Åldern tar, trots allt, ut sin rätt.

Busshållplatsen

110914
För några dagar sedan var bloggaren på en mindre utflykt, och då fick han plötsligt se den.
Alltså busshållplatsskylten, precis så som den kunde se ut på hans väg från Bjärred till skolan i Lund på 1950-talet.
Att han stannade upp och begrundade skylten beror förmodligen på att den fortfarande har SJ:s originalfärger.
Det kallas för NOSTALGI.

Soppen

110913

En flicka från den lilla byn Kropp

Fick i skogen se en vacker sopp

Men när hon tittade närmre

I hela kroppen det plötsligt värmde

Det är ju ingen sopp, det är en snopp!


Jubileum

110912

Idag är det jubileum.

På dagen ett år sedan bloggen fick sitt första inlägg, och det föranleder oss att göra denna intervju.

 

Fråga (F): Vem är du och varför?

Svar (S): Hjo ,jag är en 68-årig gubbe med framtiden bakom mig, och föräldrarna framhöll alltid, att det var planerat, så nu har du fått svar på båda frågorna.

 

F: Varför bloggar du?

S: Hjo, egentligen är orsaken lättja. Jag har alltid varit lat. Det kan jag erkänna nu, när jag inte längre är särskilt gångbar på arbetsförmedlingen.

 

F: Men lat? Hur menar du? Att underhålla en blogg tar väl både tid och kraft?

S: Hjo, det var så, att jag tröttnade på att skriva en massa hälsningsmail från mitt och hustruns vinteride på Cypern. Tänk själv: I anständighetens namn måste du se till, att dina anhöriga och dina vänner då och då får en hälsning. Man måste ju då försöka variera ordvalet mellan de olika mailen, och inte minst byta ut namnen på mottagarna.

Exempelvis skriver man till den ene: "Hej, hur mår du, vi mår bra." Då måste man ju till den andre skriva: "Tjänare, vi mår bra, hur mår du." Annars kan de ju - om de träffas och diskuterar sina senare mail - komma underfund med att jag har använt samma mall för alla mina mail, och det vore ju inte så bra. Då är det bättre med en blogg, där jag skriver för mig själv.

Sedan kan alla, som så önskar, få en lägesrapport från det nyss nämnda vinteridet, men initiativet är deras eget..

 

F: Men du skriver ju även, när du är hemma.

S: Hjo, visst gör jag det. Jag startade bloggen den 12 september i fjol, och gav bloggandet en prövotid fram till avresan runt nyår, och det fungerade fint. En bild varje dag och några ord, och så var det bara att fortsätta.

 

F: Men du fortsatte även sedan du kommit tillbaka till Sverige.

S: Hjo, det gjorde jag för att jag tyckte det var trevligt att blogga. Tänk vad tyken man kan vara mot kungahus och skvallerpress på en blogg. Hur underbart är det inte, så säg, att bildligt talat sätta kniven i Hänt I Vecken och deras snaskiga rubriker om kung och festligheter, men oftast håller jag mig riktigt rejält på mattan.

Det blir en bild, ibland riktigt bra, tycker jag, och ett par ord om ingenting, men ibland får man ryta till.

 

F: Men för vem ryter du till? Får du några reaktioner från dina läsare, om du nu har några?

S: Hjo, jag hoppas, att jag har många läsare, och faktiskt får jag ibland också en och annan reaktion.

 

F: Men det är ju inte så svårt att ta reda på.

S: Hjo, jag vet, att det finns möjlighet att koppla in ett räkneverk, men jag vågar inte. Tänk, om jag bara skriver för mig själv? Då gör jag ju allt detta i onödan, och skulle jag få detta i svart på vitt, så blev jag mycket nerslagen. Bättre då att hoppas och tro.

 

F: Men du är ju lat, säger du. Hur går detta ihop med att underhålla en blogg?

S: Hjo, det har blivit ett gift. Jag kan inte sluta.

 

F: Du har en bild och ett textinlägg varje dag. Det fordrar en viss disciplin, eller…

S: Hjo, det fordrar naturligtvis disciplin, men jag fuskar.

 

F: Fuskar? Hur så?

S: Hjo, jag tar ibland gamla bilder, och ibland är jag så lat, att jag inte skriver förrän dagen efter, men det spelar väl ingen roll.På så sätt kan jag göra två inlägg på samma dag, och det underlättar.

 

F: Avslutningsvis: Tänker du fortsätta blogga, och i så fall varför?

S: Hjo, jag kör nog ett tag till. Det är ju så roligt.

 

F: Då får vi gratulera till ettårsdagen och önska lycka och framgång.

S: Hjotack.

Kopparorm, förmodligen en hona, om nu det skulle ha någon betydelse.

11 september

110911
Idag tio år sedan de hemska dåden i USA.
Inget jubileum, men väl en dag att minnas.

Näcken

110910
-  Äntligen, utbrister bloggaren.
-  Äntligen har jag hittat Näcken!
Men vid närmare granskning insåg han, att det inte alls var Näcken, som satt på stenen nära Hjoåns mynning, utan istället dennes vackra dotter, som tagit sin tillflykt dit.

NÄR - VAR - HUR...

110909
...och inte minst VARFÖR.
Men man skall ju beställa bord...

Usch

110908
Tänk, så det kan gå.

Besiktning

110907
Idag har s/s Trafik gått till Karlsborg för årlig genomgång och besiktning, innan hon återvänder till Hjo och sitt vinteride.

Återbruk

110906
Trots att hösten närmar sig alltmer, blommar rhododendron åter i parken.

Sverige

110905
En liten sjö med en liten båt.

Bedragaren

110904

Bloggaren har de gångna två helgerna haft utställning i Bjurbäcks Konsthall tillsammans med två andra fotografer.

Det var, tycker han, en lyckad utställning. De olika bildstilarna fungerade utmärkt tillsammans, och utställningslokalerna är mycket bra med ett fint ljus.

 

Dagen gick emellertid ur annan synpunkt närmast i bedrövelsens tecken.

Nej, Emma Green Tregaro, höjdhopperskan, har inte fastnat i något dopningstest, inte heller Christian Olsson, men på fotosidan inträffade något helt jämförbart.

 

Terje Hellesø, den kände norske naturfotografen, som av Naturvårdsverket fick 2010 års pris som årets naturfotograf för bl.a. fantastiska bilder av lodjur och mårdhund torskade i dokumentärfotografernas dopningstest.

 

Samma Hellesø flyttade för något år sedan till Mullsjö, där han var konstnärlig ledare för den första fotofestivalen, som ägde rum i början av sommaren. Planerna för nästa års festival är långt gångna, och han skulle fortsätta sitt uppdrag, men givetvis är han nu stekt, grillad och kokt. Allt på samma gång.

 

En dokumentärfotograf får under inga förhållanden dra bort eller lägga till saker i en bild, och detta är något, som Hellesø hävdat starkt, starkare än de flesta, men det har bara handlat om läpparnas bekännelse. Han hade manipulerat bilderna, vilket en journalist på Jägarförbundet upptäckte.

 

Såväl Hellesøs berättelser som hans bilder var allt för fantastiska, och i går erkände han, att han hade lagt in olika vilda djur, bl.a. lodjur i sina i övrigt tämligen menlösa bilder.

 

Att man inte upptäckte falsarierna på Naturvårdsverket är kanske ursäktligt, men givetvis borde man ändå dragit öronen åt sig, när han presenterade historierna runt bilderna, precis som gemene man skall göra, när han av en hälare blir erbjuden något till ett alldeles fantastiskt pris. Tyvärr är det fantastiska oftast allt för fantastiskt…

 

Att Hellesø genom sitt bedrägeri nu är slut som fotograf och därmed ställt såväl sig själv som sin familj i en mycket taskig situation är sin sak. Detta är något, som en bedragare måste kalkylera med, men att han genom sitt handlande också bedragit alla de människor i Mullsjö, som helhjärtat trott på honom, samtidigt som han ställt arrangörerna av nästa års fotofestival i en utomordentligt taskig situation, är minst lika illa.

Fritidsbåt utanför Mullsjö, dock utan lodjur.

Svamp

110903
Visst är väl all svamp ätlig?
Men vissa sorter äter man bara en gång i livet.

Uppbrottet...

110902
...måste skett hastigt.

Hösten inleds

110901
September - och visst märks det i luften.

RSS 2.0