Anders

111130
Idag är det Anders dag i den vanliga almanackan, och bondekrönikan skriver om Anders och julen med slask och brask.
Hur det blir vet dock ingen, och tur är väl det.
Men ett vet vi:
Rosorna följer oss in i december, och det är väl ändå något originellt, eller...
Ros framför parkvilla i Hjo den siste november.

Hjo - trästaden vid Vättern

111129
Favorit i repris.

Dagen efter

111128
Igår stormade det på riktigt.
Det var på vissa ställen orkanvindar, men invid Vätterns västra strand nådde vinden knappast kulingstyrka, och med det är bloggaren mycket nöjd.
Han bodde nämligen fortfarande i Lund, när orkanen Lena 1967 drog fram över södra och sydöstra Sverige och såg dagen efter all förödelse orkanen drog med sig. Detta vill han gärna slippa uppleva fler gånger.
Vid Ölands södra grund uppmättes den gången medelvinden till 40 meter per sekund, vilket i sig skall vara ett rekord för en kuststation i Sverige.
Stormvarningen den kvällen lär han aldrig glömma:
Öresund och Södra Östersjön: Svår storm till orkan.
Gårdagens storm med orkanvindar gjorde 80.000 (åttiotusen) hushåll strömlösa, och förödelsen lär vara mycket stor, där den drog fram.
Att tala om någon sekundmeter hit eller dit, lär vara lika upplyftande som att tala om gradskillnader i helvetet.
Morgonen efter dagen före, när solen steg på en molnfri himmel över Vättern.

Kvarglömd?

111127
Onekligen verkar den vara kvarglömd i hamnen.
Men vänta:
Låg den inte i den södra hamnbassängen förra vintern. I så fall bra gjort att klara sig.

Julmarknad mm

111126
Samtidigt som julmarknaden i Hjo just kommit igång meddelar en TV-profil mm vid namn Gynning, att hon väntar barn.
För undvikande av alla missförstånd låter bloggaren härmed meddela, att han inte är far till det väntade barnet.
AMEN

Trädkramare, hitåt!

111125

Det är fredag före 1:a advent.

Allt är lugnt och stilla. Vintern har stannat upp vid Nordpolen. Här är det nästan 10 grader över nollpunkten.

 

I Fjollträsk (Stockholm för den oinvigde) gjorde gatukontoret i natt tillsammans med polisen en s.k. gryningsräd. På Oxenstiernsgatan mitt framför TV-huset högg de ner en stor och gammal ek. Den var genomrutten, sades det.

 

Men det fanns fortfarande trädkramare, som försökte rädda eken, men förgäves.

 

En av de sista, som drevs ner från trädet var TV-profilen Christopher O'Regan. Välklädd som vanligt.

Fin rock, som knappast var värd att slitas uppe i en gammal ek, rutig skjorta med slips därtill och fotriktiga stövlar nertill, tvingades han ner från eken, innan motorsågarna gjorde sitt, och numera finns bara en stubbe kvar.

 

I allt detta ekelände får emellertid bloggaren en idé.

När nu ekkramarna fördrivits från den numera nersågade eken, skulle inte ni kunna komma till Hjo och krama lite träd här.

 

Redan för den dryg månad sedan (bloggen 1024) hade bloggaren en idé om att man kunde inhyra ekkramare för att försöka hålla kvar träden vid strandkanten mot Vättern, men han har nu en mycket viktigare propå.

 

Skulle ni inte, kära trädkramare, kunna komma till Hjo hamn och dess södra pir.

Träden där har nämligen börjat luta så förfärligt, att det lutande tornet i Pisa ligger i underläge.

 

Om ni kommer hit, skulle ni kunna göra underverk. Det gäller bara att se till att träden inte längre tappar sina grenar och därutöver se till att de inte ramlar över den södra pirens strandbrink.

 

Det finns ingen som kan utlova några större ersättningar för ert engagemang, men säkert finns sponsorer, som kan fixa ett och annat mål mat, och säkert finns någon, som kan kompa den där trumpetaren, som så framgångsrikt framförde den svenska nationalsången vid trädfällningen i Fjollträsk.

 

Skulle ni även kunna få hit den där O'Regan, kanske sponsorerna är villiga att utfodra med ett eller annat kvällsmål.


Det stora scoopet

111124

Hela dagen har vi i radio och TV pådyvlats den stora skandalen:

Ericsson tillhandahåller mobiltelefoner i Syrien, som regimen där kan spåra. På så sätt har man enkelt kunnat pejla in sina dissidenter.

 

Vad sysslar Ericsson med, frågas det, och kommunisten och partiledarkandidaten Hans Linde, som tydligen ansetts vara lämpligt intervjuoffer, lägger mer bränsle på brasan, genom att skylla på att det är vår egen regering, som skall ställas ansvarig.

 

Man häpnar onekligen. Tonläget ligger på vapensmuggling i stor skala!

 

Det har sålts mobiltelefoner i Syrien långt innan den nuvarande krisen, och varje ny telefon har väl idag detta system? Bloggarens egen iPhone lär kunna hittas, om den blir stulen. Reklamen säger i alla fall så.

 

Med mobiltelefonerna kan motståndsrörelserna i Syrien mobilisera och dessutom informera folket utanför de gränser, som regimen så gärna försöker stänga, men problemet är alltså, att mobilerna kan spåras.

 

Precis som alla motståndsrörelser måste riskerna kalkyleras. Mobiltelefonen får alltså ställas mot det faktum, att man utan denna pryl får det betydligt svårare att mobilisera sin kamp.

 

Detta är dock knappast Ericssons fel, utan regimens, som fordrar legitimation för att man skall få köpa en mobiltelefon.

 

Den springande punkten är alltså, att Syrien har en regim, som snarast borde lyftas bort, och i detta arbete har mobilen en stor betydelse, men genom regimens hårdhänthet är alltså risken stor, att innehavaren kan spåras.

 

Svensk etermedia menar, att Ericsson står för problemet, men Ericsson är bara en av många mobilleverantörer, och om inte Ericsson skulle få sälja, så gör väl någon annan det, och vad tjänar detta Syriens dissidenter, frågar sig bloggaren.

 

Kanske är det dags, att åter införa en telefoni, där man har vev på telefonen och telefonist, som kopplar samtalen vidare, men stopp:

 

Då är vi tillbaka i den tid, då de mest välinformerade personerna hemma i byn var just Televerkets växeltelefonister, och med den lön de hade, vore det nog inte särskilt svårt för en hårdhänt regim att

köpa dem för en billig Judaspeng.

 

Etermedias engagemang och uppvinkling av en situation, som knappast kan betraktas som en större nyhet, kanske ingen nyhet alls, är mycket anmärkningsvärd, men i nyhetstorkans kölvatten förvandlas tydligen sand till guld.

 

Ett fint område för en alkemist?

En Sony Ericsson, som kan spåras till bloggarnes byrålåda, om nu batteriet fortfarande fungerar.

Lugnt och stilla

111123

I väntan på bättre tider…


Som sagt...

111122
Det gäller att vara tydlig.

Dammen

111121
Kaveldun invid en damm, när vinden inte ens orkar krusa vattnet, är en vacker kombination.

Gott vått

111120
Som sagt...
Bloggaren och h.h. har varit bortbjudna i kväll.
God mat mm.
En trevlig afton.
iPhonen fick tjänstgöra...

Jesses

111119
I går kväll var bloggaren och h.h. på tur till Tibro, där Jesses New Orleansband spelade.
En riktigt fin kväll

Snipbryggorna vintertid

111118
Hjo, Hjo, även ankorna har behov att uträtta.

Brudmagneten

111117

Vissa har det förspänt.

 

För en tid sedan (bloggen den 5 november) kunde man läsa, att en bonde, som anses känd från TV,

skulle kunnat få ihop det med en annan bonde, denna likaledes känd från TV.

 

Men det konstiga i hela historien är, att denna senare bonde inte normalt faller för män utan för andra kvinnor.

 

Men nu har nästa kvinna fallit som en kägla för denne bonde, döpt till Pär-Ola.

Det skulle enligt tidningen (på bild nedan) röra sig om ingen mindre än programledaren för TV-programmet, där man som bonde blir TV-profil, eller vad det nu kallas, som skulle fallit pladask för honom.

 

Vilka krafter besitter vår TV-profil Pär-Ola, frågar sig bloggaren, dock inte avundsjukt, utan bara rent vetenskapligt?

 

För övrigt tänker bloggaren inte heller denna gång dränera kassan genom att köpa denna erbarmligt bedrövliga blaska.

 

Alla han hört referera ur sådana blaskor, har läst dem hos frissan, men dit går, av kända skäl (se bilden ovan), inte bloggaren. Inte en gång för att läsa tidningen.

 

Bloggaren har nämligen aldrig hört någon säga, att man köpt den.

 

Men då frågar bloggaren sig, dock inte särskilt oroligt: Hur kan dessa blaskor fortsätta sin överlevnad? Så många barberare finns det väl inte?


Frost

111116
För ett år sedan hade den första snön redan försvunnit, men mer var att vänta.
I år har temperaturen vid ett par tillfällen balanserat runt nollpunkten, men nu har frosten kommit på riktigt. Samtidigt som snön -tack och lov- fortfarande lyser med sin frånvaro, lyser frostbitna rosor i stadsparken upp tillvaron för bloggaren och andra hösttrötta.

I samma båt...

111115

Hjo - Hjo, mycket kan säkert sägas om det svenska kungahuset, men att placera Viktoria i samma båt som en viss ledare för ett i Sverige tidigare (s)tatsbärande parti, är väl ändå i att ta i.

 

På finare språk kallas sådant trams för förtal.


Äckligt?

111114
Bloggaren avstår mer än gärna.

Lars Lerin

111113
Igår gjorde bloggaren och h.h. en utflykt till Sörmland, där de sammanträffade med nära anhöriga för vidare tur till Eskilstuna och konstmuséét där.
En fin konstupplevelse. Deras permanenta utställning är mycket fin, men denna dag gällde det Lars Lerin, som ställer ut akvareller.
Ingen tvekan; en av de allra bästa akvarellmålarna. För bloggaren: Den bäste, men så har han långt ifrån sett dem alla.
Lars Lerins bokhylla

Södra piren

111112
Detta är södra piren i Hjo.
De en gång vackra träden är slut. Stora grenar bryts av, trots att det inte blåser.
Trädens lutning är snart så stor, att denna (lutningen alltså), liksom ett gammalt torn i staden Pisa i Italien, i sig blir en turistattraktion, men hur länge?
Snart ligger träden i Vättern, och bloggaren hoppas, att ingen kommer till skada, när detta sker.
Gångbanans betong finns snart inte mer.
Men allra mest anmärkningsvärt:
Piren läcker! I våras var det dessutom uppifrån hål rakt ner i vattnet.
Vatten rinner genom piren, vilket innebär, att sand läcker in i hamnen, och på sikt betyder det onödig muddring för stora pengar.
Vid sydlig storm är risken överhängande, att den helt ger sig, och då kommer vatten och sand helt okontrollerat in i hamnbassängen, där vissa tänkt sig en saluhall (eller om det på sikt var tänkt bostäder).
Skadorna och därmed kostnaderna kan, om detta sker, bli förskäckande.
Det borde nog snart vara dags för Hjo kommun att vårda sin egendom, så att inte förmögenheten minskas, som det så fint stod i de gamla versionerna av kommunallagen.
Södra piren i Hjo, medan den ännu finns, där den skall vara.

111111

111111
Finns mer att tillägga?
Det skulle i så fall vara, att det binära talet motsvarar 63 på det arabiska sättet att räkna.

Främlingshatet

111110

En smärre skandal inträffade i Skövde vid senaste kreatursmöte.

 

Possessionaten (godsägaren) B. deltog, icke som kreatur, utan såsom ägare till ett par ytterst högrasiga kreatur, som sedermera även tilldelades medalj.

 

Efter medaljregn gick herr B. till Hotel Billingen därstädes för att intaga en välsmakande (får man hoppas) måltid.

 

Vid middagsbordet fick han den eminenta idén att gå till varmbadhuset (se bilden), där han hoppades bli skrubbad lite här och var, men mest å ryggen (får man hoppas).

Men döm om hans förvåning, när han i badhusets entré (ingång) möttes av en barsk badmästare, som förkunnade (i kort version), att här kommer min själ inte in några främlingar, och absolut ingen från Grönköping. Herr B. invände, att det inte var några problem, när han förra gången, för sju år sedan önskade sig att bli skrubbad å samma inrättning, men tji.

 

Herr B. fick alltså åka hem igen oskrubbad, varefter han istället fick uppsöka badstugan hemma i Grönköping, där det konstaterades (även detta kort uttryckt), att här gör man vare sig skillnad på folk eller fä.

 

Detta står att läsa på sista sidan i senaste numret av bloggarens husorgan, Grönköpings Veckoblad.

Men längst ner till höger finns noterat inom parentes, att detta inte är någon ny nyhet. Den publicerades nämligen redan i Veckobladet år 1927!

Allt går igen.

Badstugan i Skövde. Numera flyttad till mera okänd plats.

Klockan

111109
Fåglaviks intåg i den digitala världen.

Ensam

111108
Med en terjad* bakgrund kan ett ensamt eklöv blir riktigt vackert.
*Terjad = manipulerad efter manipulatören och f.d. naturfotografen Terje Hellsø.

Bokar i parken

111107
Den milda hösten har gjort att träden fällt sina löv sent, och fortfarande glöder bokarna i stadsparken.

Novemberrosor

111106
Att äta gräs är farligt. Om detta skrev bloggaren för precis ett år sedan. Det kan faktiskt vara så farligt, att man kan dö.
Fråga Gustav Adolf den andre, som fick tugga i sig en och annan torva, när han i dimman ramlade av hästen.
Förresten: Det går inte att fråga honom. Han är ju död, precis, som konstaterades ovan.
Då är novemberrosor betydligt vackrare än en fetlagd gammal gubbe, som ramlade av sin häst, sedan han gått in i dimman.

Fallen?

111105
Hjo, Hjo, förmodligen den enda, som i så fall fallit för honom, men till vilken nytta för honom frågar sig bloggaren, och vad säger damen ifråga om att kopplas samman med honom. Han är ju, trots allt, en man.

Vad gäller?

111104
Bloggaren funderar över logiken.
När han tog sitt körkort fanns nämligen inte sådana svåra ställningstaganden, men tiderna förändras, sägs det.

Parkeringen

111103
Skulle kunna platsa som "Årtes Parkering Alla Kategorier".

100-åringen

111102

Det är många år sedan, som bloggaren första gången uppmärksammade honom.

Det var på en jazzkonsert ombord ångaren Trafik.

 

Han satt för sig själv, och rörde inte en min, och när fartyget lagt till drog han iväg först av alla.

 

Bloggarens naturliga tanke var, att det var en äldre man som definitivt gått vilse. Han hade valt en båttur, men det där med jazzmusik var inte hans likör, men ack så fel.

 

Därefter träffade nämligen bloggaren honom gång efter annan på olika konserter, inte minst på Trafik, och ofta när bloggaren själv satt på pianopallen.

De växlade också allt emellanåt några ord, och den äldre mannen verkade oftast nöjd med vad han hört.

 

När bloggaren spelade på Trafik i somras, saknade han emellertid den äldre mannen, men tänkte sedan inte mer på det. Det var ju en tämligen gammal man, säkert 85 år.

 

Så en dag fick bloggaren ett telefonsamtal från en spelkompis. Han hade blivit tillfrågad om en spelning för en äldre man, som firar sin 100 årsdag just denna dag, och han är fullständigt tokig i New Orleansjazz.

OK, tänkte bloggaren. Spelat på en 100-årsdag hade han aldrig gjort.

 

Döm om hans förvåning, när han kom till spelningen. Igen hade bloggaren tagit fel. Ni har förmodligen redan gissat rätt. Den äldre mannen var inte 85 år, han skulle snart fylla 100, när bloggaren träffade honom senast. Han berättade, att det numera var svårt att åka till jazzkonserterna, eftersom han sedan i fjol, vid 99 års ålder, låtit bilen stå.

 

Det blev en timmas konsert på äldreboendet, och i högsätet satt 100-åringen. Han gjorde inte som Jonas Jonassons 100-åring, som hoppade ut genom fönstret och försvann. Nej han satt kvar i högsätet, och som vanligt: Han rörde inte en min, men man såg hur han levde sig in i musiken.

 

Det var nog den mest fantastiska spelning bloggaren gjort, och 100-åringen verkade nöjd.

I Tibro har man något annorlunda utsmyckning i rondellerna. Ser trevligt ut.

Drottningen

111101
Bloggaren träffade idag på en av de i skogen levande drottningarna, som berättade, att det enda hon lyft är sina klövar.

RSS 2.0