Hundelorten

 

110331

Det som göms i snö, kommer upp i tö.

Ett vårtecken så gott som något, men trots allt lite äckligt.

 

Länken nedan hänvisar till en mer poetisk vinkling av ämnet för dagen.

Den har blivit Papa Bue's paradnummer på äldre dagar.

 

http://www.youtube.com/watch?v=G6Ebo22kQGY


Förargelsens Hus eller biografen Åsa Nisse stängde

110330

Strax före 1950 gick filmen "Förargelsens Hus" upp på biograferna. Den baserades på en roman, skriven av Gabriel Chevallier, och handlar om borgmästaren, som för att reta prästerskapet, sätter upp en Pissoir framför kyrkan.

Även i Hjo har vi ett "Förargelsens Hus" men likheterna med den tidigare nämnda Pissoiren inskränker sig till att båda börjar med bokstaven "P".

Bloggaren tänker naturligtvis på det tidigare så stolta medborgarhuset Park, centralt beläget mitt emot Systembolaget.

I stället för att vara ett välbesökt Allaktivitetshus, står det, där det står, i ett ständigt förfall.

I sig kunde Lars-Erik Ströms konstverk kunna lysa upp ena fasaden, men även detta håller, p g a smutsavlagringar, på att tappa sin glans.

Om det retar prästerskapet är oklart, men allmänheten är inte bara retad utan riktigt förbannad.

Samtidigt som det högljutt talas om näringslivs- och handelsutveckling i Hjo, håller alltså stadens hjärta på att stanna.

Den enda trösten skulle kanske kunna tänkas vara, att det var Åsa Nisse, som stod för den sista smörjelsen.

Om nu Åsa Nisse skulle kunna tänkas vara någon till tröst.


Barndop och vårtecken

110329

Nu går väl ändå skam på torra land.

Vare sig makarna Bernadotte eller herr och fru Westling kommer, enligt Expressen, att bevista tvillingbarndopet i Danmark.

Vem skall då representera oss arma svenska medborgare vid den stora festen, frågar sig bloggaren ytterst indignerad.

Men skit samma.

Jakten på vårtecken går vidare.

Idag kunde bloggaren konstatera, att hasselns honblommor nu börjar komma.

Särskilt stora är de inte, och avsaknaden av ett bra stativ gjorde skärpeinställningen svår.


Sten som fått sällskap

110328
Under några morgontimmar hade bloggarens sten fått sällskap, men sällskapet var bara tillfälligt.

Klockan

110327

Som den noggranne, ambitiöse och lydige samhällsmedborgare bloggaren försöker leva upp till (fast försöken är tämligen fåfänga), hade han den gångna natten ställt väckarklockan på ringning strax före kl 03.00.

Han hade erfarit, att just då, kl 03.00 skulle alla klockor justeras en timma genom en tillbakavridning till kl 02.00.

Han hade nämligen lärt sig, att på våren, då snöskyffeln sätts tillbaka, skall även klockan sättas tillbaka med den nämnda timman.

När så snöskyffeln åter sätts fram på hösten, är det dags att sätta fram klockan med samma, tidigare nämnda, timma, så att ingen timma går förlorad, vilket skulle ha varit fatalt.

Efter fullbordat värv (samtliga klockor ställda tillbaka den numera så många gånger nämnda timman), gick han åter till sängs och somnade om.

Så rätt han tänkt, men ändå så fullständigt galet.

När han vaknade på morgonen hade han mycket god tid till både det ena och det andra, trodde han, men det var något som inte stämde.

Vare sig radio- eller TV-program stämde med tablåerna.

Som den noggranne m.m samhällsmedborgare han tror han är, så funderade han på att ringa Svensktoppen och fråga, om de fullständigt tagit miste på tiden (ballat ur). De sände ju programmet två timmar för tidigt!

Men just då han tagit telefonen i sin hand för att ringa, kom han att snegla på en tidning, där man just avhandlat frågan om klockornas framställande eller tillbakadragande.

Och döm om hans förvåning: Det handlade inte alls om någon snöskyffel, utan istället om trädgårdsmöblerna.

När de (trädgårdsmöblerna) ställs fram, så ställs också klockan fram, eller om man så vill:

När snöskyffeln ställs tillbaka, så ställs klockorna fram.

Hänger ni med?

Nu har han i vart fall ställt om alla klockor igen, och då var han ju tvungen att justera dem med två timmar i stället för en, vilket skulle varit fallet, om han gjort rätt från början.

Nåväl, nu är klockorna rättställda, och genom att han i tid kom på sitt fatala misstag, kommer han inte heller att missa den fjärde ishockeysemifinalen, den mellan Solna AIK och Färjestad.


Påskliljorna

110326
Kallt, men molnfri himmel.
Liknar lite mistralvindar.
Men trots kylan, spirar det i rabatterna.

Isberg

110325
Det är kallt på nätterna, flera minusgrader, men säg inte det onda, som inte har något gott med sig.
Genom kylan blir det nämligen möjligt att gå på gärdena, utan att sjunka ner till knäna i leran.
Sagt och gjort.
Tidigt i morse tog bloggaren en tur till Vättern över Sjöbonäs' ägor, ner till de isberg, som bildats i strandkanten.
Man kanske kunde önskat, att isbergen bildats på ett mera lättillgängligt och handikappanpassat ställe, exempelvis invid stadsparken eller hamnen, men vi styr ju inte över allt här på jorden.
Nåväl, det var en vidunderlig morgon. Fullständigt vindstilla och ett vidunderligt ljus. Som gjort för en fotograf.
Isbergen beskådades och fotograferades, men det mest intressanta att plåta var stenarna ute i sjön, som låg i det fullständigt stilla vattnet. Knappast en krusning ens.
Men bara en kort stund senare, kom det lite vind, och den förtrollade stämningen var borta.
Då var det dags att återvända hem, ta minneskortet ur kameran, stoppa det i datorn och därefter begrunda morgonens fotoskörd, som faktiskt inte var helt oäven.

Segelbåten

110324
Det blir nog inget Gotland Runt i år för den här segelbåten, trots att det verkar som om man försökt sätta segel för att ta sig fram genom isen.
Ett tämligen fåfängt försök.

Varför denna aversion?

110323

I bloggarens husorgan, Grönköpings Veckoblad, kan man i marsnumret läsa, att Grönköping, liksom alla andra orter, skaffat en egen slogan. Den lyder:

Grönköping - långt från Hjo.

Måntro tycker Grönköpingsborna, att beröringspunkterna blivit allt för många?


Isfritt

110322
Precis som jag misstänkte, och hoppades.
Redan idag är Vättern isfri.
Min sten ligger nu åter i strömmande vatten.
Förresten.
En för dagen mycket aktuell och angelägen fråga:
Finns det kaffeflickor i Botswana?

Vårdagjämning

110321
Vårdagjämning, cirka +10 grader och blåsigt.
Dessutom är det på många ställen öppet vatten i Vättern.
Det torde betyda, att isen snart är borta.
Skönt.

Silver

110320
I dag fick bloggaren ett fint uppdrag.
Han skall nämligen plåta silver till svärdottern för hennes skyltning i butiken.
En provbild visas här.
Inte så illa, eller...
Jag menar smycket, naturligtvis.

Kavringen

110319
Idag var jag på ICA.
Jag köpte en kavring, eftersom brödet var slut.
Döm om min förvåning, när jag betalat kavringen, då kassörskan förklarade med hög och tydlig röst:
Visst har du köpt en kavring, men du får inte äta den.
Du måste lägga den i skafferiet och aldrig mera ta fram den.
Jag är hungrig i kväll. Jag har inte vågat äta av kavringen.
Detta är en liknelse, kanske inte lika god som de liknelser Jesus från Nasaret, enligt bibeln, har som upphovsman, men betydligt modernare.
Jag bara säger: Vapenexporten.
Vem tusan köper vapen, de inte får använda.
Jag bara frågar...
Ordet var HYCKLERI, sa Bill. HYCKLERI var ordet, sa Bull.

Våren som kom av sig

110318
Närmare två decimeter snö under natten och morgonen. Under dagen tö och därefter frost igen.
Vad har jag här att göra?
Sitta och glo genom fönstret på ett tillbygge till Villa Rosell?
Visst känns det som om Ayia Napas stränder är betydligt attraktivare, i vart fall just nu.

Lågvatten

110317
Som bloggaren tidigare nämnt, kontrollerar han så ofta han kan, att ingen dragit bottenventilen ur Vättern. Fortfarande verkar den sitta på plats, men fortfarande återstår dock frågan:
Om någon lyckats hitta proppen och dragit ur den, vad skulle bloggaren då gjort, förutom att ta en bild på det som en gång varit en sjö, och stolt publicera bilden på sin blogg.
Det verkar emellertid, som vore det ett visst läckage. Stenen, som bloggaren har som riktmärke, är nämligen synlig nästan i sin helhet, vilket är mycket anmärkningsvärt.
Vi följer utvecklingen med spänning.

Väntan

110316
Den ligger bra där i väntan på att isen skall försvinna.

Japan

110315
Hemma igen. Känns, trots allt, tämligen skönt.
Alla prylar på plats, men faktiskt: Man klarar sig gott med liten packning och litet utrymme. Bara det är vackert väder, så den mesta tiden kan tillbringas utomhus.
Nåväl, hemma väntade, som vanligt, en massa post, och i högen fanns en nyutgiven dubbelCD och en DVD från en konsert i Sorgenfri Kirke utanför Köpenhamn i juli 2010..
Det är den japanska gruppen New Orleans Rascals, som gjort CD:n, och den är riktigt bra.
Bloggaren har gjort inspelningen, och man kommer även i detta sammanhang tämligen långt med lite.
Inspelningen gjordes nämligen på en Roland Edirol 09, men trots begränsningarna, är inspelningen av mycket god kvalitet.
Dessutom spelar orkestern en alldeles fantastisk New Orleansjazz, så det var en upplevelse att möta dem, plåta dem och dessutom spela in deras konsert.
Det var då det, och när kuvertet sändes iväg från Japan till Hjo, visste ingen vad mars månad hade att erbjuda Japan i form av fullständig förstörelse genom jordskalv, kärnkraftshaverier och tsunami.
Det går inte att bortse från detta, när CD:n spelas, och naturligtvis går våra tankar till japanerna i allmänhet och vännerna i och runt Rascals i synnerhet.

Hemresa

110314
Tio veckor, tänk vad lång tid, men den går fort.
Idag var det hemresa från Cypern, som gick bra, förutom en timmas försening, men vad gör det i morgon.
Först var bloggaren dock tvungen att gå ner till favoritklippan och säga adjö. Just denna morgon verkade det som om israelerna och de andra på södra sidan Medelhavet snikat åt sig vattnet. Inte en gång under vintern har vattenståndet varit så lågt. Dessutom var det en mycket lugn morgon.
Viken, där klippan är belägen, kallas Brittas Vik, förmodligen efter en cypriotiska med namnet Britta, som för länge sedan brukade fiska från klippan.

Fortfarande isigt?

110313

Is så långt man kunde se. Att gå här var förenat med direkt livsfara.

Så såg det ut i Hjo, när vi åkte iväg den 4 januari.

Är det till detta vi återvänder i morgon, eller har våren äntligen börjat göra försök att fördriva vintern?


Den gula ön

110312

Det har varit en fin vinter för oss i Ayia Napa, men i år hinner vi inte se hela ön slå ut i gult, för gul skall den vara vid den här tiden.

Varför det är senare än andra år, strider man om. Kanske beror det på att det regnat för lite, eller har det varit kyligare i år än i fjol? Eller är vår Herre nyckfull?

Teorierna är många, särskilt hos de, som varje morgon mäter temperaturen med sina medhavda termometrar, samma termometrar, som de sedan mäter vattentemperaturen med, och hemma i stugan omsätter i statistik till ingen nytta.

Då är det bättre att gagga på en blogg, kan man tycka, som dock inte heller är till någon större nytta för någon.

Men utövaren i båda fallen känner väl en viss tillfredsställelse och stolthet över sitt värv.

Engelsmännen, de där oansenliga gula blommorna, som faktiskt stöter lite åt det gröna, kommer tidigt och är fortfarande inte överblommade.

Lasarusblomman, en gul prästkrageliknande blomma, som stöter mot orange, har bara börjat komma.

Fänkålen står i knopp, medan åkersenapen blommar.

Det vi väntat på länge är den blå akacian (den falska mimosan), som brukar stå i fantastisk gul blom vid den här tiden, men den är sen. Några få buskar börjar blomma, men det tar nog en vecka ytterligare, innan den står rejält i blom. Då är vi emellertid sedan länge åter hemma i Hjo, där vi i stället börjar spana efter de svenska vårtecknen, som enligt P. Ramel skall vara siskorna i björken - sipporna på marken.

Någon temperaturstatistik blir det dock inte tal om. I stället lovar bloggaren fortsätta med sitt värv och varje dag skriva en liten stump, som paras ihop med en förhoppningsvis lämplig bild.

Nog gaggat.


Upprustning

110311
Efter ett par dagars blåst och kyla, har nu vädret slagit om, och det är riktigt skönt att sitta på balkongen och njuta.
Överallt rustar man inför den kommande turistinvasionen, som kommer, när vi gamle åkt hem.

Partiledaren

110310
Tyvärr, jag blev inte ens tillfrågad.
Jag menar naturligtvis partiledarvalet, som jag skrev om i denna blogg för en vecka sedan.
Nåväl, det är bara att gratulera den nye kandidaten, samtidigt som det skall bli intressant att följa honom från larvstadiet till en fullt utvecklad fjäril.

Muammar al-Khadaffi

110309
Förmodligen den kallaste och blåsigaste dagen denna vinter på Cypern, men då går en tacksamhetens tanke till vår vän Muammar, som så generöst delar med sig av sin sand.

Fet tisdag

110308
Igår var det grön måndag, men idag är det fet tisdag, och det flaggar vi för.

Första avresan

110307

Första stora avresedagen, och vi har bara en vecka kvar här nere.

Det gäller att ta vara på dagarna.


En stilla dag

110306

Söndag - stillhet.

Var fanns allt folket?

Kunde stillheten möjligen bero på gårdagens förlustelser, som nu i hemresetider skulle kunnat bli lite häftigare?

Ack nej!

Så småningom uppdagade bloggaren, att alla satt inne framför TV:n och längtade efter snö.

I vart fall glodde de på en massa människor som åkte på just den varan.

Först cirka 15.000 tokiga, som tog sig nio mil över myrarna i norra Dalarna och därefter kunde man se folk kana runt, på samma råvara, i fem mil runt Oslo.

Då var det bättre att under sen eftermiddag sätta sig framför förut nämnda apparat och på cypriotisk TV ta del av drabbningen mellan Liverpool och Manchester U.

3-1 till Liverpool.


Badet

110305

Under förmiddagen satt bloggaren på balkongen och läste en god bok i värmen. Han hade också bredvid sig ett glas, som tidigare innehållit god och närande apelsinjuice.

Det var då han fattade sitt beslut, och som han under sina juridiska studier lärt sig åtminstone ett par grundsatser, nämligen PACTA SUND SERVANDA och FATTADE BESLUT SKALL VERKSTÄLLAS, var saken klar.

Under eftermiddagen överraskade han sin hustru genom att inte en, inte två, utan vid flera tillfällen nedsänka sin kropp i Medelhavets vågor. Det var första badet under de fem vintrar han tillbringat på den fina ön.


Irisen

110304
De växer på stränderna här nere, och därför kallar vi dem strandiris.
För några dagar sedan kom de första, men idag finns de i mängder.

Cyklamen

110303
Idag presenterar bloggaren en cyklamen. Arten lär vara endemisk. De växer vilt lite varstans.

Mailet

Jag har idag tillskrivit Berit Andnor nedanstående mail.

Hej Berit!

Jag skriver till dig i din egenskap av ordförande i socialdemokraternas valberedning inför partiledarskiftet.

Att du har och har haft stora problem med att skaffa fram någon lämplig kandidat, har ju med all önskvärd tydlighet framgått av media, men nu är dina problem lösta.

JAG KAN INTE VÄNTA!

Därför tar jag jobbet.

Att jag har meriter för jobbet, är ställt utom allt tvivel, som man säger i juridiska kretsar.

Jag har under många år som protokollförare i olika politiska organ lärt mig att koppla på hörsnäckan, när så behövts. Likaledes har jag lärt mig koppla av den, när det politiska svamlet blivit alltför omfattande, vilket innebär, att min hörsnäcka nästan är helt intakt och outnyttjad.

Den politiska skolningen, utöver ovan sagda, har jag till största del fått genom media.

Jag är nämligen flitig läsare av Hjo Tidning och alla dess insändare de två gånger per vecka tidningen kommer ut.

Dessutom är jag mångårig prenumerant på Grönköpings Veckoblad. Man kan faktiskt med visst fog påstå, att den är mitt husorgan. Och har man läst den grundligt, kan man allt om den svenska politikens villkor.

Som orkesterledare har jag dessutom sedan länge hört devisen:

ALLA SKALL MED!

Men tyvärr betyder det också, att hastigheten och framåtskridandet har en viss tendens att minska. Den kan t o m minska i så hög grad, att den hamnar på minussidan istället för på plussidan, som just skett i ditt parti.

Man har alltså lagt in backen på fordonet, och då kommer man inte fram särskilt snabbt.

Som ny partiledare skulle jag kunna bidraga med mycket nytt inom er oppositionspolitik, särskilt som jag genom tidigare erfarenheter som folkpartist lärt mig mycket om den allians, som idag styr vårt rike.

Jag har förstått, att Östarna inom ditt parti, alltså Östros, Östhammar, Östersund och Österberg, i mjugg låtit förstå, att de efter viss övertalning skulle kunna ställa upp, men varför hålla på med sådana trivialiteter, när jag nu klart och redigt framför, att jag tar över.

Det finns emellertid två frågor, som måste besvaras positivt, för att det hela skall gå i lås.

1. Måste jag gå med i partiet och få partibok?

I sig är ju inte detta någon stor fråga. Jag är nämligen, som man säger inom idrotten, ett Bosmanfall, så mitt parti           (folkpartiet) kommer inte att kräva några  övergångssummor.

För att byta blåklinten mot en ros på kavajslaget, önskar jag emellertid en viss dusör. En röd ros på min kavaj, harmoniserar nämligen inte med färgen på kavajen ifråga (jag äger bara densamma), vilket innebär, att jag måste byta såväl blomma som kavaj, men som sagt, detta torde vara överkomligt.

2. Kan jag tidvis bedriva mitt partiledarskap från mitt högkvarter på Cypern, där jag häckar den i Sverige kallaste årstiden.

Med nya tekniska hjälpmedel torde det knappast i sig vara ett problem. Man kan ju skypa. En bärbar dator har jag ju redan, och jag har kontrollerat, att det finns kamera inmonterad.

Alltså: Kan vi i gemensamt samförstånd lösa de två problem, som här ovan nämnts, så är dina problem i jakten på ny partiordförande för socialdemokraterna i Sverige över för gott.

Som sagt:

JAG KAN INTE VÄNTA!

Kan du?

Vänliga hälsningar

Doctor Longhair


Potamos fiskehamn

110301

Ett förtjusande försommarväder föranledde bloggaren att ta en cykeltur till Potamos, en liten fiskehamn knappa milen från Ayia Napa.

Är det all bråte och oreda, som gör den så charmig?


RSS 2.0