Polisen

180119
 
För ett antal år sedan, dock på 2000-talet åkte bloggaren med sin bil från Hjo till Jönköping. Det var en vacker majdag, eller hellre, en fin försommardag.
 
När han kom halvvägs fick han se i en större parkeringsficka, att det pågick stor aktivitet. Det var polisen, som hade det stora nöjet att i det vackra vädret sitta och sola sig.
Bloggaren vände och körde långsamt förbi, samtidigt som han räknade till sju poliser med såväl bilar som motorcyklar.
Inne i buskaget intill vägen satt en grönklädd polis med fartkamran i högsta hugg, men som det var lite trafik (det är aldrig stor trafik på väg 195), och fler än bloggaren tyckte polisens aktivitet var något udda och dessutom tämligen taskig, varnades de mötande bilarna, och utskrivna fortkörningsböter finansierade knappast de sju polisernas lön denna vackra eftermiddag i maj.
Säkert kunde de sysslat med betydligt viktigare ting inne i Jönköping än att ha siesta i en parkeringsficka på väg 195.
 
Samtidigt hörde bloggaren på lokalradion, att polisstationen i Götene skulle läggas ner…
 
Det var då det.
Nu övergår vi till dagens polisiära verksamhet.
 
Man skulle kunnat tro, att episoden ovan, var något man på den tiden kunde syssla med, när buset låg hemma och sov, men icke.
 
Under många år sysslade polisen med s.k. pinnjakt. Man ställde sig i en parkeringsficka vid tvåtiden på eftermiddagen, då de flesta rattfyllon antingen sovit ruset av sig, eller väntar på kvällens begivenheter. Tidpunkten var nämligen viktig. Skulle ett rattfyllo hamna i polisens garn, var det inte bra. Då blev man tvungna att avbryta sin aktivitet och forsla rattfyllot till sjukstugan för blodprovstagning, och många pinnar gick om intet.
 
Detta trodde bloggaren var historia, ända tills han i går fick höra, att polisen någonsans mitt i Sverige jagar fortkörare, som kör 6-9 km/tim för fort.
 
Givetvis anser bloggaren det vara synnerligen kriminellt att köra bil berusad, men klockan två om eftermiddagen en vanlig tisdag…
 
Naturligtvis får man inte köra fortare än vägskyltarna anger, men 6-9 km/tim, när polisen inte klarar av sina betydligt viktigare sysslor.
Det hör till historien, att den som satt fast flest, utses till veckans bubblare.
 
Buset breder ut sig allt mer i kungariket.
På vissa ställen är det rena krigszoner. Man skjuter med automatvapen och slänger handgranater kring sig.
Gängen gör allt för att ta död på varandra, och det kan ju i sig tyckas vara en välgärning, men helt oskyldiga människor, som varit på fel plats vid fel tid, stryker också numera med allt för ofta.
 
Det har nu gått så långt, att buset helt tagit över på vissa platser, och samtidigt hindar man med bl.a stenkastning blåljuspersonalen sköta sitt arbete.
Folk vågar inte längre vittna; det som en gång i tiden var en fullständigt självklar skyldighet, men demensen infinner sig snabbt, när det blir aktuellt med att lämna vittnesuppgifter.
 
Rättsväsendet med polis och åklagare i spetsen klarar inte längre sina uppgifter, samtidgt som vi har en rikspolischef, som knappast vet vad han sysslar med.
 
Men nu kommer krafttagen. Det framgick klart och tydligt i veckan, när det var partiledardebatt i riksdagen.
Statsministern har lösningen: Vi kallar in militären.
 
Hur dum får man vara?
Vad skall militären göra. De har ju inga befogenheter alls att ingripa, såvida man inte proklamerat undantagstillstånd, och dit är det en bra bit kvar.
Minns 1931.
 
Men samtidigt som militären skall kunna ingripa mot buset här hemma, skall man bege sig ut på torskjakt på andra sidan Östersjön.
Trots att det i många andra länder är tillåtet att köpa sex, är det förbjudet för svenskar att göra det. Man skall nämligen kunna straffas, när man kommer hem, om det uppdagats, att man gjort besök i horhus - hur nu detta skall kunna bevisas, men har vi poliser, som jobbar häcken av sig för att bli veckans bubblare, finns det säkert de inom polisväsendet som med glatt hjärta kommer att ta båten över Ösrtersjön och bege sig till horhusens närhet med den dolda kameran. i högsta hugg, där de kan föreviga vilka medborgare i kungariket, som lägger sina surt förvärvade slantar på horor utomlands.
 
Allt detta, när hela polisväsendet håller på att krackelsera ner i minsta beståndsdel, men det finns forskning som visar, att när problemen blir oöverstigliga, tar man tag i pseudoproblemen.
Man blir så upptagen av dessa pseudoproblem, att man helt och hållet glömmer varför man har blivit polis.
 
Bilden har inte det minsta med bloggen att göra, men håll med om att den är vacker.
Gomidda´
 
 

Storm

180118
 
Storm. Medelhavet i uppror.
Tidvis regn, tidvis lite solsken.
18 grader.
 
 

Muteborg

180117
 
Efter en vacker morgon. satte sig bloggaren och läste i de olika tidningar han får på sin padda, och fastnade för en nyhet om att ytterligare en person varnats av Göteborgs stad i samband med den s.k. skandalen på Intraservice, där chefen fått skåda silessnöret p.g.a. festkvällar med leverantörer, fotbollsbiljetter, barhäng och resor, eller kort uttryckt: Mutor.
 
 
Det finns idag göteborgare, som skäms över sin stad och alla skandaler, som media grävt fram.
Knappast konstigt, att stadens namn i folkmun håller på att ändras till Muteborg.
 
Knappast har skandalen i Intraservice lagt sig, förrän ett kommunalråd, Maria Rydén (m), ertappats med fingrarna långt nere i syltburken, genom att göra privata resor till exotiska orter på betald arbetstid. Någon semester har hon inte begärt. Dessutom har hon utnyttjat bonuspoäng från reseföretagen för egen vinning.
 
Hon lämnar nu alla sina kommunala uppdrag, men klänger sig fast vid förtroendeuppdrag inom partiet (m) och sin andraplats på riksdagslistan, likaledes (m).
 
Folke Johansson, professor i statsvetenskap, menar, att det nu gått så långt att medborgarna väntar på att nästa elände, som spär på misstron, skall komma.
 
Maria Rydén (m) har sjukskrivit sig. För vad är i skrivande stund oklart, men det måste dock noteras, att hon är företrädare för den s.k. arbetslinjen genom sitt parti (m), och man får hoppas, att hon lever som hon lär och snarast friskskriver siog igen.
 
Är det konstigt, att man håller på att byta namn till Muteborg?
 
 
Blomman tillägnas alla de, som i rikets andra stad lever som de lär.
 
Gomidda'

Jerringpris

180116

 

Precis som en punkterad badboll, pyste luften helt ur Jerringpriset i går kväll, när det uppenbarades, att Peder Fredricson åter tog hem priset - instiftat av sportredaktionen hos Sveriges Radio - ett pris, som skall delas ut till en framgångsrik svensk idrottare för årets bästa idrottsprestation.

 

  

Valet borde varit enkelt, men icke.

Sarah Sjöström har utsetts till årets bästa idrottare i Europa - alla kategorier, men hemma i den svenska ankdammen står sig erövrade framgångar slätt. 

 

Att Fredricson är en duktig och framgångsrik ryttare, är odiskutabelt, men att jämföras med Sarahs framgångar under fjolåret ter sig närmast skrattretande.

 

-  Men det är ju svenska folket som röstat, och de tycker Fredricson är bäst, inflikar vän av ordning.

-  Trams, genmäler bloggaren, det är röstningssystemet, som är orsaken till Fredricsons framgångar i omröstningen.

 

Röstningssystemet  liknar mest ett kyrkoherdeval i den gamla svenska statskyrkan, eller varför inte ett Luciaval, där kandidaten med störst släkt vinner. Den nyinflyttade med mindre kontaktnät, är dömd på förhand.

 

Fredricson fick 38 % av rösterna, medan Sjöström fick 30.

En övertygande vinst, kan tyckas, men icke.

Trea blev Tove Alexandersson, och man kan fundera över ett scenario, där hennes röster skulle fördelats mellan Fredricson och Sjöström. 

Till vem skulle de rösterna gått?

 

I ett kyrkoherdeval innan år 2000 fanns tre kandidater. Den som fick flest röster valdes, även om den personen stod längst ner på de röstandes lista.

De två, som slogs ut, kanske var bättre lämpade och betydligt mer omtyckta, men de konkurrerade ut varandra med resultatet, att den minst lämpade valdes, precis som Sjöström och Alexandersson delade på rösterna.

 

Luciaval skall vi bara inte tala om, men att Jerringpriset devalverats till ett luciaval eller forna tiders kyrkoherdeval är inte bara skrattretande. Det är skamligt.

 

-  Att sedan jag anser ridsport med så höga hinder som de, där Fredricson rider, borde placeras in under rubriken djurplågeri, är en helt annan fråga, men kan det vara rimligt, att utsätta hästarnas framknän för de enorma påfrestningar hoppsporten innebär, frågar sig bloggaren.

-  De kan ju själva inte säga till så som vi människor gör, när något blir allt för påfrestande.

 

  

I övrigt kan noteras, att bloggaren och hans k. hustru under förmiddagen tog lokalbussen till Paralimni och Metro.

De imponerades storligen över busschaufförens elegans vad gällde fotförflyttning mellan gas- och bromspedal, vilket han visade vid varje vägbula, som tydligen uppenbarade sig som en fullständig överraskning, likt hyresavin för vissa i slutet av månaden.

 

Stolarna

180115
 
Åter en fin dag.
Bloggaren såg under sin tidiga morgonpromenad några stolar, strategiskt placerade vid Medelhavets strandkant.
Kanske en konstinstallation?
 
 
Under sena förmiddagen spelade bloggaren musik till kaffet i Skandinaviska Kyrkan i Ayia Napa.
 
 
 
 

Längtan?

180114
 
 
Medan skandinaverna vill slippa snö, slask och halka, verkar det som om cyprioterna längtar efter snön.
 
 
Allt under hr Tomtens överinseende.

Härlig lördag

180113
 
Lugnt och stilla. Runt 20 grader och molnfritt.
Bloggaren och hans k. hustru tog en tur till klostertorget och marknaden, dit en massa Sunwinggäster tagit sin tillflykt.
 
 
Efter en öl på serveringen och inköp av tre par strumpor för € 2:50 styrdes stegen mot busshållplatsen och återfärd, som dock gick via Odyssos, där de två åt en mycket god pizza, nerskjöld med öl.
Bloggaren hoppas, att strumporna i vart fall klarar en tvätt.

Engelsmän i gräset

180112
 
Växten lär på Cypern kallas engelsmän. Den blommar under förmiddagen och går därefter i vila.
 
 
Precis som med engelsmännen, blir man inte av med den.

Anemonerna

180111
 
De första anemonerna.
 
Klipporna vid Sandy Bay i morgonljus.

Idioter

180110
 
Hur dum får man vara?
 
 
Tydligen finns inga gränser.
 
 
Under morgonens promenad fick bloggaren syn på den här reklamskylten:
 
 
Skulle möjligen vår - ovan nämnde - pilske vän tänka sig lite arabisk massage, har både Norweigan och Ryan resor till Cypern.
Över kvaliteten på massagen kan emellertid inte bloggaren yttra sig. Han har nämligen betydligt mer angelägna ställen, där han stoppar in sina surt intjänade pensionspengar.

Stegen

180109
 
När bloggaren i morse gick sin tur nere vid Medelhavet, hittade han denna hemsnickrade stege invid ett av nybyggena.
 
 
Man får hoppas stegen upp till förarsätet i kranen är något bättre.
 
 
Ytterligare en musikkollega till bloggaren har hämtats hem av vår herre.
 
 
Max Collie: R.I.P.

Sikta mot stjärnorna!

180108
 
 
Det gäller att hålla tungan rätt i munnen och sikta rätt.
 
 
Vad denna bild har i bloggen att göra, är för bloggaren en öppen fråga.

Rusty nail

180107
 
Armeringen vid nybyggen på Cypern är nog under kontroll, men bloggaren undrar hur det ser ut på de kåkar, där man bygger på en eller flera nya våningar?
 
 
Under eftermiddagen besöktes goda kompisar, som såg till att bloggaren fick sitt lystmäte på Rusty Nail tillgodosett.
 

 
 

13-dagen

180106
 
Tidig promenad till Nissi Beach, kanske Europas allra finaste beach, men det där med Europa är en sanning med modifikation. Territoriellt ligger Cypern långt från Bosporen och därmed långt inne i Asien.
 
 
På andra sidan havet finner vi Libyen, Egypten, Israel, Palestina, Libanon, Syrien och Turkiet - långt från Vättern och Omberg.
 
 
Trettondagjul är en stor högtid på Cypern. Man träffas i hamnen dit damerna infunnit sig i bästa stassen.
Prästerskapet infinner sig i parad. Ett kors kastas i vattnet, och unga människor dyker efter det.
Bloggaren anmälde sitt intresse för deltagande, men det fordrades simkunnighet, och frälasrkransarna var upptagna.
 
 
 
 
 

En hård dag

180105
 
Slit och släp.
Först en cykeltur och ett besök hos slaktaren, där bloggaren inhandlade malet kött under slaktarfars överinseende.
 
 
Därefter Eurobaker, där ett grovbröd inköptes. Även ströbröd stod på inköpslistan, men det var slut i rutan. Istället besöktes Zorbas, som kunde stå till tjänst med ströbrödet, och kosan ställdes åter mot Sunwing.
 
Men vid hemkomsten insåg såväl bloggaren som hans k. hustru, att det saknades en del flytande varor, såsom mjölk, öl och vanligt vatten (de starkare varorna hade redan inköpts på flyget). Det var alltså dags att åter äntra cykeln och dra iväg till Best Buy.
 
Efter väl förrättat värv var det så dags för en dusch och lunch.
Vädret hade hela förmiddagen varit bra, och även inledningen på eftermiddagen bjöd på solsken, men vid fyratiden öppnades himlens portar på nytt, och när det regnar på Cypern, så regnar det, vilket tidigare noterats på bloggen.
 
 
Men efter regn kommer sol.
 
 
Under veckan har tabloiderna noterat att en hr Holknekt (vem nu detta är) skall gifta sig med sin käraste, och en hr Oldsberg med sin käresta åkt på drömsemester.
Ingenstans står att finna, att bloggaren med sin käresta lämnat vintern i Sverige för en två månaders vistelse på Cypern.
Men i ärlighetens namn finner bloggaren ingenting i de cypriotiska tidningarna om vare sig hr Holknekts eller hr Oldsbergs olika äventyr.

RSS 2.0