Tut i rutan

180422

 

Den 11 september 2010 startade jag min blogg. Anledningen var egentligen bara en, nämligen den att göra noteringar för nära och kära under våra vistelser i varmare trakter vintertid, istället för att sända en massa likalydande mail, men jag tyckte det var trevligt att ha en blogg och där kunna kommentera händelser såväl i kungariket som i världen i övrigt.

Varje dag sedan starten har jag skrivit ett inlägg på bloggen och detta inlägg har nummer 2781. Minst en bild har fogats blogginlägget, samtidigt som några bilder, som t.ex. på vår käre statsminister eller på det som i dagligt tal kallas fotboll, använts flera gånger. 

 

 

Jag tänker inte sätta mig och räkna antalet bilder, men förmodligen är de fler än de 2781 blogginlägg jag nämnde ovan.


Jag har skrivit om stort och om smått, om halv- och helidioter såväl här som där, men aldrig om något riktigt personligt, bortsett från några besök i metropolen Skövde. Det finns väl knappast någon som intresserar sig om en gammal gubbes stilla liv på Redarvägen i Hjo.

 

 

Det har varit mycket trevligt att underhålla bloggen, men på sistone har det börjat ta emot.

Om vad skall jag skriva? Har jag skrivit om detta tidigare? Vem kan vara intresserad?

Låt oss kolla dagens och dagarnas dessförinnan händelser.

Det är Zlatan. 
Det är slagsmål - legala och illegala. 
Det är maktfullkomliga figurer, som tror, att de - ensamma - besitter jorden.
Det är bloggaren själv, som tar sig en Løjtens till sillen.
Det är…

Skall Zlatan spela VM för Sverige; han som redan sagt ajö till landslaget?

Under gårdagskvällen var det stort, men helt legalt, slagsmål i Sundsvall. Det var boxningsgala.
Vem vann? Förmodligen ingen.
Vi kan ta några exempel på s.k. vinnare inom boxningen.
Bosse Högberg, Lennart Risberg, Floyd Patterson, Ingemar Johansson, Muhammad Ali…
Visst har de varit vinnare, men till priset av sönderslagna hjärnor.

Ishockeyn håller på att gå samma väg med alla sina hjärnskakningar, och fotbollen närmar sig med alla armbågar i huvudhöjd, som ger motståndarna svåra skador på hjärnan.
Hjovisst är livet svårt att leva, och visst får man stå ut med både det ena och det andra, men att legalisera direkta slagsmål som boxning och MMA borde väl ändå vara att gå för långt.

Med regeländringar kan man komma tillrätta med de flesta svåra skallskadorna inom fotboll och ishockey. Härvidlag handlar det bara om viljan, som ännu inte finns. Jag mår illa, när jag ser eller hör den där Wikegård på TV; han som i alla tonarter fröjdas över de riktigt feta smällarna inom hockeyn, men nog om honom.

I går kväll var det också slagsmål i Stockholms Gamla Stad. Det var anhängare till Solna AIK och IFK Göteborg, som inför dagens uppgörelse i Solna gjorde upp på en krog i Gamla Stan, men det borde väl räckt med att de halvdebila idioterna pucklat på varandra, men icke.
Ett vittne som uttalat sig i AB uppger, att de kraschade hela baren.

 

Och detta får du och jag betala genom höjda försäkringspremier, samtidigt som barägaren måste betala självrisker och kanske avstå försäljning i avvaktan på reparationer.

I Gamla Stan har det också varit andra slagsmål under senare tid, dock utan knytnävar, utan istället med munväder och penna.
Jag syftar naturligtvis på Svenska Akademien.
När fullvuxna, högbegåvade och välutbildade människor beter sig så illa, som vissa akademiledamöter gjort, undrar man om det alls finns något hopp inför framtiden.

 

 

I Sverige prioriterar regeringen torskjakt söder om Östersjön, men oppositionen lär visst säga nej, vilket innebär, att Löfven för returnera kastspön och garn, som inhandlats för skattemedel.
Regeringen är också numera så uppfylld av sig själv, att den inte längre vill lyssna på den juridiska expertis som finns i Lagrådet, bestående av rikets allra högsta jurister, när de skall stifta nya lagar.

 

Dock skall Löfven & Co ha kredit för att de håller diskussionen i möblerade rum och inte på Twitter som en dåre i USAmerika numera gör.

 
Det senaste är att han vräker ur sig mot en av NYT:s stjärnreportrar.
Detta kan knappast anses värdigt för en president i det, som de själva kallar för världens största demokrati.

Som var och en förstår, blir det allt svårare att hitta nya infallsvinklar till bloggen, om jag inte skall notera, att jag hittat årets första vitsippa, att isen försvunnit i Vättern eller att jag än en gång besökt Skövde, vad jag nu har där att göra.
 
 
Visst kan man ibland hitta något riktigt bra som t.ex. den här bilden från Stellplatzen i Värsås, men det tillhör dock undantagen. Därför har jag nu bestämt, att antalet blogginlägg stannar vid 2781.

TACK alla ni som följt min blogg. Jag hoppas, att det - åtminstone ibland - varit trevlig läsning.

Slut i rutan! 


Hänt i veckan

180421
 
Svenska Akademien fortsätter att överraska.
Nu har man meddelat, att oönskad intimitet förekommit i akademien.
Vad är då oönskad intimitet, kan man fråga sig?

Hjo, förmodligen allt mellan oskyldigt tafsande till regelrätta våldtäkter, men en sak är dock säker:
Svenska Akademien är ordens mästare.
 
Bilden föreställer en f.d. (oan)ständig sekreterare inom den nämnda akademien i sin invanda miljö.
 
Om aftonen i torsdags begav sig bloggaren och hans k. hustru till Bjurbäcks kyrka, där Magnolia Jazzband från Oslo visade sig från sin allra bästa sida.
 
 
2018-års sommar inföll under gårdagen, vilket bloggaren och hans k. hustru celebrerade genom att på sin altan äta stekt strömming, och därtill dricka pilsner och en Løitens Aquavit.
Oj, det blev mycket norskt.
 
 
 
 

Postnord

180420

 

För en tid sedan väntade bloggaren på ett paket, distribuerat av Postnord.

 

Som han inte kunde bevaka den adress, till vilken paketet skulle levereras, ringde han Postnord och undrade om han per telefon kunde meddelas, när paketet var i närheten av Hjo så att han kunde möta upp.

 

Maken till ilsket fruntimmer har han sällan träffat på (förutom fröken Jönsson på Posten i Hjo). Det var totalt omöjligt att han skulle få sitt önskemål uppfyllt, varför han insåg, att han förlorat striden. Istället ändrade han leveransadressen, eftersom paketet ännu inte var avsänt.

 

Detta verkar vara Postnord i ett nötskal.

 

 

Idag läste bloggaren i en nättidning, att ett företag råkade ut för en elbrand på sin redaktion. En massa elektronisk materiel gick åt skogen och skulle ersättas. Detta var i sig inga problem, men när leveransen skulle ske av Postnord sket det sig.

 

Istället för prylarna fick de ett meddelande om att man besökt företaget vid en viss tidpunkt. Ingen var hemma, men sanningen var den, att man inte alls försökt leverera.

 

Man var på plats för att ta emot försändelsen, och såväl portkod som telefonnummer fanns på beställningen, men man fick då beskedet, att vare sig portkod eller telefonnummer syns i budbilarnas handenheter.

Det tog fyra dagar innan försändelsen kom fram.

 

Bloggaren har under senare tid beställt varor av Apple. Han har beställt dem dag ett före klockan 15 och under förmiddagen dag två har han fått leveransen.

Då skall det noteras, att försändelserna kommit från Holland.

Cirka en timma innan budbilen från TNT kommer till bloggarens adress, ringer man och undrar, om han är hemma eller man skall lämna paketet hos Frendo i Hjo. Förmodligen har man såväl telefonnummer som portkod på sina handenheter.

Varje gång har vi kommit överens om att föraren ringer, när hen närmar sig bloggarens adress, så att han kan gå ut på parkeringen och ta emot varorna.

 

Hos DHL går det till på så sätt, att bloggaren får ett SMS, där han skall sända tillbaka ett svar om han skall ta emot paketet hemma eller låta det gå till Frendo.

 

Allt har fungerat smärtfritt, men hos Postnord fungerar det inte alls. Det verkar nästan som om man är förflyttad tillbaka till fröken Jönssons tid på Posten i Hjo. (Fröken Jönsson var hela Postverkets egen lilla satkärring.)

 

Bloggaren frågar sig varför dessa privata företag levererar utan några som helst problem, medan Postnord, f.d. Posten Sverige, krånglar till det så in i hilvitte, att man undrar om det är deras affärsidé.

 

Bloggaren ser inte privatisering i sig som något nödvändigt, men i fallet Postnord är hans uppfattning helt klar: Avskaffa skiten och låt de privata transportföretagen ta över helt. De verkar ju inse, att de är till för kunden, medan Postnord och deras korkade personal tror, att kunden är till för dem.

 

OBS!
Staketmålarna har inte det minsta med Postnord att göra.


Fotboll av idag

180419
 
Tidigare under veckan:
Ordföranden i Östersunds FK anhållen för bedrägerier.
 
Idag:
Siriusspelare fast för dopning.
 
 
Igår:
DIF - MFF 3-0.
 
Vart är vi på väg???

Äntligen

180418
 
En mycket vacker eftermiddag. Nästan så att Cypernkänslorna vaknade till liv igen.
 
 

Några få i parken…

180417
 
…men fortfarande inte många.
 
 

Dimma

180416
 
 
Dimma över Vättern.

Bättre förekomma

180415
 
Det finns en bokskrivare i Skåne, vars efternamn börjar på R. 
Han har nu gett sig in i debatten om Svenska Akademien, och gör det med gott samvete, eftersom han vet, att han aldrig kommer att väljas in i den f.n. så  unkna församlingen. Han anser sig nämligen vara allt för känd.
 
Risken/chansen, att han skulle kunna vara aktuell för inval torde dock inte vara särskilt överhängande. Därför ser bloggaren hr R:s utspel kunna inrymmas under rubriken:
Bättre förekomma än förekommas.
 
 

Skövde for ever

180414
 
Även idag gjorde bloggaren ett nerslag i Skövde, västsveriges metropol. 
 
 

En jävlig soppa

180413

Så här fredagen den 13:e dristar sig bloggaren att åter hysa synpunkter på den Svenska Akademien, där allt verkar vara i fullständig upplösning.
 
 

Först har vi det äkta paret, som sysslat med saker och ting, som borde polisanmälas av akademien i enlighet med den juristutredning som genomförts. Mannen i förhållandet har uppfört sig på ett i högsta grad klandervärt sätt, när han lät p-tt-n i stället för hjärnan styra hans handlingar, något hans hustru under alla år varit omedveten om.
Fan tro’t.

Men de har i vart fall bedrivit sin privata verksamhet på ett ur akademisynpunkt synnerligen klandervärt sätt.

Nu över till nästa par:
En f.d. taltratt inom sällskapet har i Expressen skrivit ner sin efterträdare på ett sätt, som trotsar all beskrivning, men visar, att han knappast lever upp till det snille och den smak, som är sällskapets honnörsord. Därefter har hans nuvarande fjälla har i DN fortsatt smutskastningen av sällskapets nuvarande taltratt.

Par nr tre:
Sällskapet står idag utan taltratt sedan den senaste i går kväll lämnat in. Såvitt bloggaren förstår, har hon under den senaste veckan arbetat hårt för att få sällskapet att fungera igen, men med sådana figurer, som sitter på sällskapets olika stolar, var det precis omöjligt, varför hennes ställningstagande måste anses hedervärt, och, som sagt, någon större hjälp från de figurer, som fortfarande är med i sällskapet, har hon knappast fått, men nu jävlar…

Nu har sällskapets senaste taltratt fått ”hjälp” från oväntat håll, om man skall tro Expressen.
Taltrattens moder, en icke helt okänd kvinna, mest känd för en bok om barnuppfostran - ett område, på vilket  hon efter en mängd födslar ansåg sig vara expert.
Hon ger sig nu - liksom den ännu tidigare taltrattens fjälla - in i debatten.

Bloggaren ser situationen löjeväckande.
Skulle akademiledamöterna inte vara vuxna nog att kunna tala i egen sak utan att äkta män, fjällor och morsor lägger sina näsor i blöt, frågar sig bloggaren.

 
-  Hörde jag något om att vara ute och cykla, undrar bloggaren.

Skövde igen

180412

Än en gång har bloggaren - av olika anledningar - gjort nerslag i världsmetropolen Skövde.
Meddelas endast på detta sätt.

 

 

Nya lagförslag granskas i Sverige av något som kallas Lagrådet och består av ett gäng synnerligen framstående jurister.
För en tid sedan slaktade man ett förslag, som regeringen (S och Mp) lagt fram. Man ansåg det vara det sämsta förslag som någonsin lagts fram till rådet för vidare befordran till riksdagen.

Normalt borde regeringen tagit tillbaka förslaget och omarbetat det, men icke.
I dagens media kan man läsa, att regeringen fullständigt skiter i vad Lagrådet säger. Dessutom är det inte första gången man inte lyssnar till den juridiska expertis, som ser till att lagstiftningen går att följa på ett för medborgarna rättssäkert sätt, men tydligen anser herrar Löfven och Fridolin tillsammans med fru Lövin, att man själva besitter juridisk sakkunskap, större än landets skickligaste jurister.

Då ställer bloggaren frågan:
Av vad anledning har vi Lagrådet?

Lika bra vore väl att hemförlova rådet och satsa pengarna på andra angelägnare frågor, eller…


Vårtecken

180411
 
 
Porlande vatten och fjolårslöv.
 
 

Svenska soppan

180410

Ett illustert sällskap med 18 - i det närmaste - oavsättliga medlemmar har sitt säte i kungarikets gamla huvudstad.

 

Där träffas de varje torsdag, men se: De har under lång tid bara varit 16, eftersom två - på livstid - invalda medlemmar strejkar - den ena beroende på att man inte tillräckligt tog ställning för det fria ordet vid ett tillfälle runt 1990, den andra beroende på, att hon inte känner sig tillräckligt fin i det illustra sällskapet.

 

 
 

Men nu liknar församlingen mest den gamla ramsan om 10 små n-pojkar. Nu handlar det bl.a. om rena oegentligheter som misstänkts ha skett av maken till en av medlemmarna.

 

Några vill utesluta medlemmen p.g.a. hennes giftermål med den, som misstänks för brott, medan andra har motsatt åsikt.

 

Brotten detta bihang till den berörda medlemmen skall ha gjort sig skyldig till är dels att han inte kunnat hålla p-tt-n och de s.k. tassarna i styr, dels att han tillsammans med sin lagvigda drivit en rörelse, som ansetts ligga så långt in i mörkret, att ekobrottsmyndigheten efter en anmälan känt sig tvungna att inleda förundersökning i ärendet, och dels av att detta bihang, sedan han - förmodligen av sin lagvigda - fått info om blivande nobelpristagare i litteratur och delat med sig denna kunskap. Han lär också, på ett regelvidrigt sätt, fått kunskap om presumtiva medlemmar till det illustra sällskapet och därefter spridit denna kunskap vidare.

 

Förutom, utöver p-tt-n och tassarna, har han alltså inte heller kunnat hålla käften i styr.

 

Han sitter pyrt till, skulle man kunna drista sig att säga, men ju jävlar…

 

Nu har Horace - en av medlemmarna och tidigare taltratt för sällskapet och mycket god vän med det i artikeln nämnda bihanget, tagit till orda. Han går - som det på idrottsspråk heter - all in, eller kanske mera målande: Tagit ut målvakten.

 

 
 
Den nuvarande taltratten är den sämsta, som bestigit sin tron sedan sällskapet bildades i slutet av 1700-talet, vräker han ur sig, samtidigt som han glömmer bort att han själv suttit på tronen under en tioårsperiod, och enligt en viss polisprofessor t.o.m. skött sig sämre än den taltratt han nu så hårt kritiserar.E

 

En av de avhoppade har uttalat sig. Han menar, att Horaces dravel är det falskaste och skändligaste han läst i hela sitt liv (som snart är 90).

 

Nåväl, säkert är inte sista ordet sagt, men bloggaren skulle inte bli förvånad om ytterligare minst två medlemmar lägger ner pennan, inte innan hanen galt tre gånger, men väl innan innevarande vecka tagit slut, vilket skulle innebära, att det inte längre går att arbeta inom sällskapet, eftersom det fordras tolv medlemmar för att arbetet skall kunna fortskrida, och efter ett sådant scenario bloggaren skissar, återstår bara elva.

 

Naturligtvis skriver bloggaren i egen sak. Han har nämligen aldrig fått en förfrågan om att ingå i sällskapet, vilket storligen grämer honom. Han förekommer inte ens på den lista det s.k. bihanget delar med kreti och pleti.

 

Gomidda’


Vårtecken

180409
 
 
Flytbojar, som väntar på att sättas i sjön.

Vitskråp

180408
 
En fantastisk vårdag. Dryga 13 grader och i det närmaste vindstilla.
 
 
Den sena våren har gjort, att vitsipporna fortfarande lyser med sin frånvaro, medan vitskråpen tittat upp, dock flera veckor sena.
 
 

RSS 2.0